Det var inte en ansvarstagande statsminister som stod i Rosenbad idag. Det var en förbannad partiordförande för Socialdemokraterna.
Vi har en av de värsta politiska skandalerna sedan Ebbe Carlsson-affären. Ändå andades Stefan Löfven inte ens eget ansvar.
Bristen på ödmjukhet har varit talande under hela hans statsministerperiod men idag var den beklämmande att se. Att ha ett väljarstöd permanentat på Juholtnivå och leda den svagaste och sämsta regeringen vi någonsin haft är inte direkt något att vara mallig över.
Genomgående sedan den här soppan blev offentlig har Stefan Löfven negligerat allvaret och istället skyllt ifrån sig. På privatiseringar, outsourcing, Alliansen och på Erik Bromander.
Jag förstår att det är en obekant situation för partiordföranden för partiet som lever efter devisen ”makten framför allt” att plötsligt behöva hantera en opposition som gör det en opposition ska göra.
Men det är inte oppositionens ansvar att göra det enkelt för statsministern. Äntligen gör de sitt jobb.
Men det här handlar inte om Alliansen utan om något helt annat så jag tar det från början.
Hans regering anställde Maria Ågren som Generaldirektör för Transportstyrelsen i februari 2015. Löfven passade då på att utse sin personliga nära vän Elvy Söderström, som sitter i deras VU, till ledamot i styrelsen för Transportstyrelsen, och Margot Wallströms nära medarbetare och vän Rolf Annerberg till ordförande. Rätt partibok är viktigare än något annat.
Enligt Säpos förundersökningsprotokoll var Näringsdepartementet informerade om lagbrotten. Under hösten 2015 ville Säpo pausa hela projektet på grund av säkerheten men ignorerades.
I mars 2016 fick försvarsminister Hultqvist och inrikesminister Ygeman vetskap om att rikets säkerhet kan ha äventyrats.
Först i januari 2017 påstår Löfven att hans inrikesminister och försvarsminister informerade honom.
Bland annat hade detta läckt: hela det svenska körkortsregistret inklusive information om sjukdomar för 6,3 miljoner människor. Register över militära fordon. Folk med skyddade identiteter. Register över alla landets hamnar, broar och vägar.
Inte nog med detta. Regeringen Löfven ljög alltså i januari 2017 om varför Ågren sparkades. Istället för att säga som det är, att hon brutit mot lagen och har polisanmälts, påstod de att ”de har olika uppfattningar”.
Först i juli, när Ågren efter erkännande, döms till böter rullades hela historien upp.
Inte en enda gång har riksdagen informerats om det här haveriet. Och när hade statsminister Löfven tänkt informera sina uppdragsgivare – svenska folket?
Det är lätt att få intrycket att om inte hade media grävt i det här, hade Löfven tänkt mörka hela historien med att våra sekretessklassade uppgifter läckt ut.
Istället för att agera statsmannamässigt fortsätter Löfven med sitt politiska spel och ignorerar nu delar av misstroendeförklaringen från oppositionen.
Det spelar ingen roll att Hultqvist är populär. Han underlät att informera såväl Försvarsutskottet som sin statsminister om hot mot rikets säkerhet. Information han fick redan i mars 2016.
Han har misskött sitt jobb. Om han gjort bra saker eller har mysig dialekt är irrelevant.
Alliansen kan inte på onsdagen kräva hans avgång för att sedan backa bara för att Löfven vägrar acceptera att riksdagen kan avsätta statsråd.
Alliansen borde gå vidare och fälla Hultqvist. Det är inte Stefan Löfven ensam som bestämmer i Sverige.
I vår demokrati är riksdagen vårt högst beslutande organ och bristen på respekt Löfven gång på gång uppvisar här är beklämmande.
Han erbjuder inte en kompromiss. Han håller på med en maktdemonstration och med politiskt spel.
Det är inte en dag för tidigt för oppositionen att ta det ansvar för landet som sittande regering helt uppenbart inte klarar av.
