Pride är en hård men kärleksfull kamp för lika rättigheter och lika tillträde.
Samhällets synliga och osynliga dörrar – till arbetsmarknaden, till familjelivet, till idrottsklubben och så vidare – ska vara lika öppna för hetero-personer som för HBTQ-personer.
Priderörelsen kommer inte från vänster, inte från höger, den kommer från idén om varje människas rätt till sitt liv.
Precis den idé som extremister av alla sorter förkastar. Därför behöver Priderörelsen ta avstånd från nazister, islamister och vänsterextremister.
Rapporter om Prideflaggor som rivs ner i Stockholms förorter, och en oroande utveckling för HBTQ-personer i bland annat Turkiet, Ryssland och Tanzania, avlöses av rosa-svarta anarkistfeministers hot om våld.
Polisen beskriver anmärkningsvärt nog ingripanden som en risk att skapa onödig konflikt. Mot våldsbejakande rörelser behöver dock samhällets motstånd vara kompromisslöst.
Extremisterna förenas i sitt hat mot minoriteter. Olika rörelser riktar udden mot olika grupper, men gemensamt har de sitt våld mot homosexuella.
Maskerade våldsverkare som hotar deltagare i Prideparader, attacken mot Enköpings lasarett för att det hbtq-certifierats och terrordådet mot Pulse i Orlando är alla uttryck för detta.
Priderörelsen föddes ur ett våldsdåd mot en klubb. Våldet kan aldrig tillåtas som en del av en modern, bred Priderörelse.
Vänsterextremister, islamister eller nazister representerar ideal om våld, hat och segregation. Pride har varit, är och behöver förbli motsatsen.
Sverige har långt kvar. Var fjärde ung hbt-kvinna har någon gång försökt begå självmord, mot åtta procent bland heterosexuella. 75 procent av homosexuella män vågar inte hålla sin partner i handen offentligt.
Andelen unga hbt-personer som deltar i någon idrottsförenings verksamhet är bara 28 procent, att jämföra med 43 procent bland heterosexuella.
Att låta extremister begränsa Priderörelsen, riskerar framgången för det viktiga arbete som ligger framför.
Demokratiska partier och organisationer behöver säkra och upprätthålla förtroendet för gemensamma spelregler och samhällets institutioner. Samtidigt har rättsvårdande myndigheter ett ansvar att säkerställa säkerhet och trygghet.
De som leder respektive rörelse är ideologiskt drivna och kan bara mötas med rättsstat, deras möjlighet att rekrytera anhängare hänger tätt samman med hur politiken klarar uppdraget kring jobb, skola och integration.
Prideparaden är i hela samhällets tjänst. En bred uppslutning för lika mänskliga rättigheter kommer alla till del.
Hatet mot homosexualitet finns med genom hela historien och i varje land. Där extremister får makten tillhör homosexuella de första offren.
Det hände i Sovjet. Det hände i Hitlers koncentrationsläger. Det händer i folkmordets Syrien och Irak.
På lördag går jag för varje människas rätt att vara sig själv, en idé som är mer hotad än på länge, och lika hatad hos islamisten och nazisten som hos vänsterextremisten. Det utgår jag ifrån att Prides ledning ser och agerar i enlighet med.
