Liksom den terrormisstänkte 39-åringen i Stockholm är jag uzbek – och precis som alla andra vanliga människor tänkte jag så klart direkt att det som hände i Stockholm i fredags var obeskrivligt hemskt.

Jag blev ännu mer upprörd när jag fick veta att en av mina landsmän var misstänkt.

Däremot blev jag inte det minst förvånad. Jag har nämligen i många år skrivit och talat om att uzbeker börjar bli mer och mer radikaliserade och att allt fler ansluter sig till terrororganisationer.

Jag har varit orolig för den utvecklingen länge nu, därför kom det inte som en överraskning när en man från mitt hemland dök upp i utredningen kring attentatet.

I somras hände det på en flygplats i Istanbul, på nyårsafton hände det i Istanbul igen och alldeles nyligen hände det i Sankt Petersburg. Och nu har det alltså också hänt i Stockholm.

Som jag ser det är många av de starkt troende uzbeker som lämnat landet lovligt byte för terroristorganisationerna som är aktiva i området i dag; de som menar att det är Västvärldens fel att de lider och att kampen mot den måste föras globalt.

”Sverige, Sverige drömmarnas land!” – alla mina arbetskamrater vet att jag brukar sjunga det medan jag jobbar. I dag vill jag istället skrika ”låt inte detta förvandla ett paradisland till mardrömmarnas land!”

Jag älskar Sverige lika mycket som jag älskar Uzbekistan men det går inte att jämföra de två, varken politiskt och ekonomiskt.

Jag vet hur svårt det är att försöka bygga det fria samhället. För min önskan att se ett demokratiskt rättssamhälle i Uzbekistan kastades jag till och med i fängelse.

Jag drömmer dock om att Sverige ska bli en förebild för uzbeker, som ett land efter vilket vi kan bygga ett framtida Uzbekistan. Men jag är också medveten om – och öppen med – att det finns uzbeker, som mottogs varmt av Sverige efter att ha utsatts för förföljelse på grund av sina religiösa åsikter, men som i dag hatar detta lands sätt att leva, dess syn på frihet och den ”jävla svenska liberalismen”.

Sådana uzbeker och alla andra extrema muslimer försöker nu bygga ett eget samhälle i Sverige. De vill släppa ner en ridå, bakom vilken de vill leva på sitt eget sätt och inte lyda svenska lagar – bara Guds.

Majoriteten av muslimerna bland de uzbeker som bor i Sverige är värdiga medlemmar i det svenska samhället. De arbetar, betalar skatt och följer svenska lagar.

Det finns dock en minoritet och det är de extremister som har en negativ syn på religionsfriheten och som försöker omkullkasta svenska normer och lagar.

De isolerar sig, kämpar emot och när det inte går som de vill – då slår de till.

Vi måste förstå att ju mer vi tillåter troende extremister som förkastar den sekulära synen och ser religionen som en samhällets angelägenhet istället för att låta det vara en privat sak, desto mer blir vi tvungna att ändra vårt samhälle efter deras religiösa syn och krav.

Svenska politiker måste tänka till ordentligt och förstå att extremismen inte är ett permanent problem, som till exempel Sverigedemokraterna menar. Nej, det är ett generationsproblem.

Barn och barnbarn till de ortodoxa svenska muslimerna kommer att växa upp här i Sverige, till skillnad från sina föräldrar, och det kommer att spela en avgörande roll för deras syn på demokrati och mänskliga rättigheter.

Till dess måste vi se till att ortodoxa muslimers inverkan på samhället begränsas, det kan man göra genom lagar och regleringar av religiösa friskolor.

Det sägs att den blodiga diktatorn Josef Stalin, som dödade miljoner människor, brukade säga: ”Finns det människor – finns det problem. Inga människor – inga problem.”

Men problemet är inte människor, problemet är den ortodoxa ideologin som håller människor i det tusenåriga förflutnas grepp.

En kort stund efter att det uppdagades vad som hade hänt på Drottninggatan började jag fundera på om situationen för mig som uzbek i Sverige skulle förändras. Om det fanns en risk för att vi skulle bli förföljda på grund av vår etnicitet. Om kollektivet skulle bestraffas.

Men jag tror inte att jag kommer att bli särskilt utsatt bara på grund av att den misstänkte gärningsmannen är uzbek. Svenskar förknippar nämligen inte terrorister och terrorism med nationalitet eller etnicitet.

Svenskarna vet att hotet kommer från den våldsbejakande extrema grenen av islam. Inte ett land.