Vid mitt besök i al-Hol i våras trodde jag att jag hade sett helvetet på jorden. Efter Turkiets militära intåg i norra Syrien i onsdags är spelplanen totalt förändrad.
Nu med det eskalerande våldet och de ökande hoten i Syrien tror jag inte längre att det finns ord för att beskriva vilken situation barnen i läger som al-Hol och Camp Roj befinner sig i.
Kurderna har under mer än ett halvår nu vädjat till länder som Sverige att hämta de medborgare som tillhör oss, inklusive barnen. Varför har inte mer gjorts under tiden som Sverige haft goda chanser att agera?
Ingen kan rädda hela världen men det finns uppskattningsvis ett 70-tal svenska barn som Sverige skulle kunna rädda, och det är regeringens ansvar att bistå barn vid kriser och katastrofer utomlands.
Av erfarenhet vet vi att det enda som krävs är vilja. Vart än där det finns en liten ficka av utrymme att påverka – så måste vi ta det ansvaret.
Vad är annars meningen med något över huvud taget? När Mikael Damberg här om dagen sa att det inte finns några planer på att ”hämta hem IS-terrorister till Sverige”, talar han då även om oskyldiga barn?
Eller när Ann Linde uttalade sig och sa att hon “hoppas på att vi kan få hem fler barn.” Vad betyder det?
Kommer barnen att evakueras eller inte? Kurderna meddelade under torsdagen att de kommer att behöva omdistribuera sina styrkor från al-Hol till gränsen mot Turkiet för att kämpa mot de turkiska styrkorna.
Under söndagen slöts ett avtal mellan kurderna och Assadregimen. Vad innebär detta för barnen i al-Hol och Camp Roj?
Det rapporteras om att hundratals IS-anhängare, inklusive svenskar, har flytt med sina barn från kurdernas läger i norra Syrien. Varje timme som går är en evighet i förlorad tid.
Det som behövs är ett “OK” från svenska regeringen till den autonoma administrationen i norra och östra Syrien. Vi vet att Säpo sedan tidigare har varit i lägren och identifierat de svenska barnen.
Det går inte att nog fördöma organisationer och ideologier som sprider terrorism, fasa och övergrepp. Barn bör i alla omständigheter ha rätt till trygghet, säkerhet, och frihet.
Att evakuera barnen från Syrien handlar i första hand om att säkerställa deras säkerhet och överlevnad, men handlar även i en direkt mening om att avbryta den extremistiska indoktrinering som sker i lägren. Genom att göra en räddningsinsats kan Sverige minska mänskligt lidande, både för barnen men också för anhöriga som lider i maktlöshet här hemma.
Det handlar också om vilken typ av samhälle vi vill leva i. Att evakuera barnen från Syrien är att plantera hopp och mänsklighet till världen.
Jag vill rikta mig direkt mot den svenska regeringen: Hur svårt kan det vara att hjälpa barn som vi alla vet är rena offer? Människor dör i kriget och alla barn behöver räddas.
Vi kan i alla fall göra en skillnad för dessa 70 svenska barn. Rädda dem innan det är för sent.
