Hej Nuri! Vi som skriver till dig är talespersoner för rörelsen #vistårinteut. Vi vill gärna ge dig och andra en rättvis och korrekt bild av vad rörelsen #vistårinteut är.
Men först och främst vill vi tacka dig för ditt engagemang för kristna irakier, yezidier och andra utsatta och förföljda folkgrupper i Irak och annorstädes. Vi förstår och delar din känsla!
Läs också: ”De kämpar för en folkgrupp och väljer bort en annan”
Det är dock synd att du i din kritik hamnar fel när det gäller fokus och syfte för rörelsen #vistårinteut. Därför vill vi gärna berätta vilka vi egentligen är och vad vi kämpar för för dig och andra som kanske undrar. Påståendena om att #vistårinteut består av ”en grupp aktivister” som ”har gått ihop och startat en kampanj för de afghaner som sökt asyl som minderåriga” är nämligen helt felaktiga.
Vi är inte ”aktivister”. Vi är vanliga människor med vanliga jobb. Vi startade som en Facebookgrupp i slutet av september 2016 och var till en början fyra personer: en lärare, två socionomer och en socialpedagog. Omgående anslöt sig fler. Vi blev tusentals: lärare, socionomer, boendepersonal, läkare, psykologer, gode män, kuratorer, skolsköterskor, sjuksköterskor, barnmorskor, jurister, familjehem, fotbollstränare, handbollstränare, rektorer och chefer.
Vi tog emot ensamkommande barn och unga på våra arbetsplatser och i våra verksamheter – skola, HVB-hem, familjehem, socialtjänst, BUP-mottagningar, skolsköterskemottagningar och i mötena med myndigheter som till exempel Migrationsverket.
Och det fungerade bra fram tills den tillfälliga lagstiftningen och Migrationsverkets nya praxis skapade en katastrofal situation för de ensamkommande vi tagit emot under 2014, 2015 och 2016. Våra arbetsplatser blev i ett slag mardrömslika.
Förut mötte vi ungdomar som hade hopp. Nu satt vi med åldersuppskrivna 14-åringar, 15-åringar, 16-åringar i fullständig desperation och hopplöshet. Förut kunde vi ge stöd. Nu fick vi höra att Migrationsverket inte trodde på barnens berättelser om kidnappning, våldtäkter, tortyr, klanhämnd, rekrytering till terror och död.
För ensamkommande barn gäller att intervjuer på Migrationsverket ska ske med barnets bästa i centrum, att intervjuer ska genomföras av en person som har nödvändiga kunskaper om underårigas särskilda behov och att ensamkommande barn ska kunna åberopa ”benefit of the doubt”.
Vi hävdar med bestämdhet att handläggarna på Migrationsverket i många fall har saknat dessa nödvändiga kunskaper och att de godtyckliga åldersuppskrivningar som gjorts av ensamkommande inte följer skrivningarna i asylprocedurdirektivet.
Vi kunde inte stå ut med att inte göra något åt det här. Därför gjorde vi något.
Som professionella och volontärer som mötte och möter ensamkommande i våra uppdrag, på våra arbetsplatser och i vår vardag har vårt uppdrag haft ett stödjande, uppmuntrande och lärande innehåll – nu handlar arbetet om att hålla barn och unga vid liv och försöka förmå dem att plocka fram den sista gnuttan hopp.
Syftet med rörelsen #vistårinteut är att förändra situationen för ensamkommande unga, oavsett härkomst, etnicitet, religion eller kön. Det är ensamkommande barn och unga som är vårt fokus. Alla ensamkommande. Det stämmer alltså inte att vi endast kämpar för afghaner även om du kanske har fått den bilden via media. Nej, vi kämpar för alla ensamkommande, även kristna, yezidier och kurder från våldets och krigets Irak, somaliska unga som suttit fängslade hos Al Shabaab, etiopiska unga som suttit i de beryktade etiopiska fängelserna och så vidare.
Vi hoppas att vi kan gå sida vid sida i arbetet för alla människors rätt att få skydd och trygghet, du i din kamp med din organisation och vi i vår.
Med kärlek!
