Redan första dagen uppstod en våldsam kollision mellan medierna och president Trump. Flera medier visade inte den traditionella bilden av presidenten i talarstolen och publiken runt honom, utan foto som visade publiken längst bak.
Denna bild jämfördes med Obamas installation och eftersom huvudstaden var Obamas hemmaplan, hade fler begivit sig till centrum.
I söndagsmagasinet Meet the Press i NBC förklarar ordförande för installationsarrangemanget, finansmannen Tom Barrack, hur Trump såg på medierapporteringen:
”Varför visar medierna dagen efter hans installation bilder som vill framhäva skillnader mellan hans framgångsrika installation med företrädarens lika framgångsrika installation? Det var elakartad och felaktig rapportering.”
Det fick Donald Trump att på första officiella framträdandet som president, hos CIA, attackera medierna för oärlig rapportering och hans pressekreterare sa att medierna ljög samtidigt som han förmedlade siffror som medierna sedan bedömde på samma sätt, som fabricerade lögner.
Presidenten och medierna anklagar nu varandra för lögner.
SVT:s reporter sammanfattade konflikten med frågan, ”hur ska media då kunna lita på presidenten när det verkligen gäller?”
Men det är inte huvudfrågan för Trump.
Han anser att massmedierna behandlar honom mer fientligt än företrädaren. Medierna kan inte ens ge en schysst rapportering av hans stora dag då han svärs in som president, utan att ge tjuvnyp, som fotot på publiken längst bak (som förmodligen inte hörde och såg särskilt mycket av talet eftersom det är hundratals meter från podiet).
Egentligen är det konkreta fotot ingen stor sak, men det är ett exempel på ett beteende som president Trump inte accepterar.
För honom är det inte en fråga om publiksiffror, utan om hur massmedia agerar och rapporterar ur en konsekvent partisk utgångspunkt.
För vanliga politiker skulle det vara otänkbart att angripa massmedierna för en sådan detaljfråga som ett foto, men Tom Barrack förklarade i Meet the Press att Trump är uppslukad av både stora frågor och detaljer.
Han är konstant fokuserad och vill ha en schysst rapportering.
Att en politiker på detta sätt startar krig med de etablerade massmedierna är något helt nytt. Ingen har kunnat göra det förut, då inte sociala medier och andra informationskanaler fanns. Men nu finns alternativa vägar att nå ut till allmänheten.
Det ökar valmöjligheterna för politikerna, samtidigt som etablerade medier behöver tänka över sin strategi.
Kan man så naket visa sitt förakt för folkvalda som man inte gillar? Kan man så konsekvent fortsätta ge partisk rapportering till en allmänhet som numera kan genomskåda vinklingarna och därför börjat tappa förtroendet för etablerade medier?
Det Trump gör är att ställa massmedierna vid de åtalades bänk och anklaga dem för oschysst rapportering. Det handlar i grunden inte om detaljer som publiksiffror eller fotovinklar, utan om massmediernas roll i ett demokratiskt samhälle.
Ska man gå tillbaka till en konsekvensneutral journalistik som sakligt rapporterar vad som händer, eller fortsätta med agendajournalistik som förvandlar medierna till kampanjorgan som halva befolkningen inte har någon tilltro till?
Är det då rimligt för en politiker att ta strid med massmedierna på detta sätt?
Det är helt klart riskfyllt. Medierna har fortfarande större direkt kontakt med allmänheten än vad politiker kan ha via alternativa kanaler. Och den som ständigt tar strid om detaljer kan framstå som en pinsam och oseriös bråkmakare om inte budskapet tas emot hos allmänheten.
Jag hoppas att denna konfrontation och intensiva gräl ska rensa luften, så att både politiker och mediernas redaktioner tänker över sina roller. Politiker behöver bli rakare och mindre taktiserande.
Massmedier bör överlåta tyckandet åt politiker och medborgare, för att bli pålitliga förmedlare av fakta och utföra en upplysande samhällsrapportering som är konsekvensneutral.
Då skulle demokratin och samhällsdebatten fungera bättre.
