Historia
Olika varianter av brottning har varit en del av många historiska civilisationer, från Kina till Egypten. I antikens Grekland var brottning en av de populäraste idrotterna. Brottning var en av de idrotter som ingick redan i de första antika olympiska spelen, år 708 före Kristus.
För att anknyta till de antika grekiska spelen ingick grekisk-romersk stil också i de första moderna olympiska spelen i Aten 1896. Grekisk-romersk stil var inte med vid de följande två olympiska spelen, men återkom 1908 och har varit med sedan dess. Fristilen, som var populär i framförallt Storbritannien och USA, infördes på OS-programmet till spelen i St Louis 1904.
Vid OS i Aten var damerna för första gången med för att göra upp om brottningsmedaljer. Dambrottarna tävlar i fristil.
I modern tid är den mest välkände brottaren Alexander Karelin. Den ryske tungviktaren var obesegrad i tretton år och plockade hem tre olympiska guldmedaljer innan han till slut besegrades i OS-finalen 2000 av amerikanen Rulon Gardner.
Så avgörs brottningen i OS
Brottningen i London avgörs i ExCel-arenan mellan 5 och 12 augusti. 344 deltagare göre upp om de totalt 18 gulden som ska delas ut. Tävlingsprogram fristil Tävlingsprogram grekisk-romersk
Matchtiden är max tre tvåminutersperioder med 30 sekunders paus mellan perioderna. Målet är att tvinga motståndarens axlar ner i mattan. Vid slutet av varje period ska en periodsegrare utses. Den brottare som vinner två perioder utses som vinnare av matchen. Om en segrare kan utses efter två perioder utgår den tredje perioden och en fallseger avslutar alltid matchen (oberoende av i vilken period det sker).
I grekisk-romersk brottning får man bara använda armarna och överkroppen för att attackera motståndarens underkropp. I fristil får man använda hela kroppen vid ”attack” och man är heller inte begränsad till motståndarens underkropp.