Hon står inför en av sitt livs största utmaningar – att jobba som programledare i ett OS som för första gången inte går i SVT. Carolina Klüft berättar om den stundtals tuffa kritiken under karriären, och om hur hon vill att media ska bevaka friidrotten.

– Våra idrottare måste få göra sin grej och slippa det här jävla tjatet om oss gamlingar, säger hon till SVT Sport.

Finnkampen 2012 blev ”Carros” sista föreställning som aktiv. Med tårar i ögonen avslutade hon då Sveriges kanske mest framgångsrika friidrottskarriär någonsin. Hon plockade ett OS-guld, tre VM-guld och två EM-guld i en unikt framgångsrik blågul era.

– Nu i efterhand kan jag bli stolt över den där unga tjejen som fixade det. Det var press, förväntningar, tvivel, men jag fixade det. Nu kan jag tänka ”fan vad bra”, säger hon när SVT Sport träffar henne i Stockholm.

Faktum är Carolina Klüft aldrig ens förlorade en mångkampstävling på seniornivå. Hon berättar att hon är tacksam för upplevelserna som idrottare. Fullsatta arenor, nerver, och kickar. Men idrottandet är inget hon längtar tillbaka till.

– Jag behöver inte längre vakna varje morgon och känna ”Jaha, hur mår kroppen nu?”. Det är andra saker som är i fokus nu. Det känns skönt, säger hon.

”Det är klart att det känns lite nervöst”

För första gången på väldigt länge kommer inte idrotten i första rummet. Att kunna unna sig saker, prioritera annorlunda och bryta ny mark är efterlängtat. Hon har pluggat freds- och konfliktkunskap på universitetet, och engagerat sig i bland annat Naturskyddsföreningen. Stora fokuset just nu är dock programledarjobbet på Viasat – hon kommer vara studioankare under Sotji-OS 2014.

– Det är klart att det känns lite nervöst. Men mest spännande och kul. Som idrottare har man varit på andra sidan så länge så man vet ganska väl vad man tycker är bra och vad som är mindre bra och hur man vill bli bemött, säger hon.

Redan nu är hon igång med förberedelserna inför OS, som går i februari. Hon träffar programledare, diskuterar rollen och kommer senare att ”torrsända”, att agera programledare i provsändningar.

– Det kommer vara de som tycker jag är helt okej, de som kommer tycka att jag är värdelös och de som tycker mittemellan. Det är man ganska van med som idrottare, säger hon.

”Jag har tagit illa vid mig”

Att människor, inte minst journalister, haft åsikter om henne har varit vardag ända sedan genombrottet i början av 2000-talet. Mycket har varit positivt, men i slutet av karriären, sedan hon bytt till längdhopp, kom en del hård kritik. Inte minst i Aftonbladet, där en krönika hade rubriken ”Du är slut, Carro”.

– I slutet hade jag lärt mig att hantera det bättre. Men jag har varit jätteledsen, absolut. Jag har tagit illa vid mig. Speciellt när det varit personer, journalister, som jag trott förstått mig men som plötsligt vänder om.

Beslutet att sluta med sjukamp var länge ett omdebatterat ämne. Men motivationen fanns inte längre där, och kroppen började säga ifrån. Den grenen kunde hon inte fortsätta med.

– Jag visste vad som krävdes för att vara bäst i världen i sjukamp och jag insåg att jag inte hade kvar de komponenterna. Många har en åsikt om en när man är offentlig. Men det är upp till var och en i slutändan vad man gör med sitt liv och sin karriär. Sen förstår jag att inte alla tänker som jag. Det enda jag begär är respekt. Det fick jag inte av alla.

Skrev brev till kritikerna

En metod hon hittade för att hantera känslorna vid kritik var att skriva av sig.

– Jag kunde skriva brev, men jag skickade aldrig iväg dem. ”Du, såhär är det faktiskt”. Efteråt var jag nöjd och la undan brevet, säger hon.

I somras var ”Carro” på plats i Moskva för att följa friidrotts-VM. En av de stora snackisarna blev Rysslands nya lagar mot ”gay-propaganda”, och protesterna emot. Emma Green Tregaro och Moa Hjelmer målade båda naglarna regnbågsfärgat.

– Jag tycker att det var en diskret men fin markering. Det är en grundläggande princip, precis som antidopning. Vissa grundläggande principer måste vi kunna stå upp för, säger hon och fortsätter:

– Sen får inte mästerskap bli en politisk arena. Politiska åsikter, åt ena eller andra hållet, kanske inte hör hemma på en idrottsbana. Det är en balansgång det där.

Det kommer sannolikt bli mycket fokus på det här även i nästa OS.

– Ja. Det är en svår fråga. Det blir lite dubbelmoral av IOK, som tycker det är okej att lägga ett mästerskap i ett land som inte lever upp till de mänskliga rättigheterna, och samtidigt säga att man inte får prata om det ena eller andra. Varför ens lägga OS där? Samtidigt, riktar man strålkastaren dit och problemen lyfts upp och debatteras kan det komma något positivt utav det, säger hon.

”Slippa det här jävla tjatet”

Samtalet glider in på svensk friidrotts framtid – och Carolina Klüft reagerar starkt på formuleringen att ”det finns en del ljusglimtar”.

– Det är fruktansvärt att media hela tiden jämför dagens prestationer med när jag, Kajsa, Christian och de var aktiva. Det finns många talanger, det finns många duktiga seniorer just nu. De måste få göra sin grej. Slippa det här jävla tjatet om oss gamlingar. Vi tog sex medaljer på inne-EM och Michel (Tornéus) kom fyra i OS. Vi har varit en liten nation i friidrottvärlden, förutom under de här extremt framgångsrika åren. Man ska inte underskatta den psykologiska betydelsen av att bära på förväntingar, säger hon.

– Ska jag jaga någon annans mål? Då kan jag göra hur bra resultat som helst men aldrig känna mig nöjd. Inte vara nöjd med ett Europarekord i sjukamp, bara för att jag inte tog världsrekordet? Hon var bättre än mig. Och? Det innebär inte att jag var dålig.

Fem snabba:

Lena PH  eller Avicii?

– Jag får ta Avicii, jag lyssnar mer på hans musik.

One piece oavbrutet en vecka eller finklänning en vecka?

– Oj, den är svår. Men jag tar klänningen. Förhoppningsvis är den bekväm.

Sopranos eller Sex and the City?

– Ingen tyvärr. Jag har knappt sett något avsnitt. Jag gillar Bron, och ser fram emot säsong två nu.

Billys Pan Pizza eller sushi?

– Jag är egentligen inget fan av sushi, men jag föredrar nog det ändå.

Zlatan eller Peter Forsberg?

– Jag gillar båda så jäkla mycket. Fantastiska idrottare båda två. Jag kan inte välja. Men jag föredrar hockey före fotboll.