Pia Sundhage var 13 år den där augustidagen 1973 då Sverige spelade 0-0 mot Finland på Åland i den första landskampen i fotboll för damer. Men matchen fick föga uppmärksamhet i medierna. En av den tidens bästa spelare var Ebba Andersson, till vardags i Öxabäck IF.

”Kan de så kan jag”, tänkte Pia Sundhage. Två år senare var hon som 15-åring en av Sveriges bästa spelare. Sedan dess har mycket hänt. 

Lyfors tillbaka i Luton

1984 hölls EM, historiens första mästerskap i damfotboll. Ulf Lyfors var förbundskapten och i dokumentären får vi följa med honom tillbaka till Kenilworth road stadium i Luton, där avgörandet mot England skedde. Regnet öste ner och det blev snabb lervälling på planen. Matchen gick till straffar och Pia Sundhage la den sista.

– Jag kommer ihåg att jag var så otroligt nervös. Pia hade sista straffen. Jag satt på bänken med händerna för ansiktet, berättar Ulf Lyfors där han står och blickar ut över planen.

Sundhage satte straffen – och Sverige var Europamästare.

– Jag var så förvirrad att jag sprang åt andra hållet än spelarna som sprang ut och gratulerade Pia, säger Lyfors.

”Han tänkte i nästa steg”

Ulf Lyfors har betydd mycket för svensk damfotboll, och inte minst för Pia Sundhage.

– Han har betytt oerhört mycket för mig, han bjöd på fotbollsdiskussionen. Även om jag ”bara” var spelare så fick jag chansen att diskutera med honom, han inkluderade mig i sina idéer och diskussioner och lärde mig väldigt mycket om fotboll. Under den här perioden, 1984-85, spelade jag väldigt bra fotboll. Han tänkte i nästa steg när det gäller anfallsspelet, säger Sundhage i dokumentären.

Sedan tog Fifa beslut att det skulle bli även VM för damer. Gunilla Paijkull blev Sveriges –och världens – första kvinnliga förbundskapten i fotboll.

– Det som fick mig att tacka ja var det faktum att om jag tackar nej, vilken tjej ska sedan våga tacka ja?

Hyllningar efter VM-silvret 2003

1996 gjorde damfotbollen entré i OS. Pia Sundhage spelade sin sista landskamp, och Hanna Ljungberg visade upp sig för världens fotbollspublik. 

Vid VM i USA 2003 hade Ljungberg och resten av landslaget kniven på strupen.

– Jag minns att vi satt i lobbyn på hotellet och skulle åka över till USA. Alla intervjuer var: ”Om ni inte lyckas nu så är damfotbollen död, hur känns det?”. Det kändes verkligen att vi inte hade något val.

Sverige förlorade finalen mot Tyskland och besvikelsen bland spelarna var enorm. Men ett silver var bärgat och tillbaka hemma i Sverige hyllades de som hjältar.

Sundhage: Dags att prata om jämställdhet

10 år senare har Hanna Ljungberg, Victoria Svensson och Malin Moström lagt skorna på hyllan. Nu står en ny generation inför hemma-EM. 

–Kan man inte sälja damfotbollen när det är EM på hemmaplan så kan man aldrig sälja damfotbollen i Sverige, säger Pia Sundhage.

Nu vill hon inte längre se en jämlik fotboll. Hon vill se en jämställd.

–Vi har kommit dit vi är i dag tack vare att vi har pratat om att vi ska göra som killarna. Det är jämlikhet, vi ska likna killarna så mycket som möjligt. Det kanske är dags nu att prata om jämställdhet. Vad är det som är signifikativt för damfotbollen, att lyfta fram det vi är bra på. Att sätta vår prägel på det och inte snegla på grabbarna. Vi kanske ska fundera på vad det är vi vill göra, så långt vill jag att vi kommer, säger Pia Sundhage.   

Den andra sporten – Leken som blev allvar sänds i SVT1 & SVT Play torsdag 27 juni kl 20.00.