Siffrorna kommer från forskningsgruppen Ung livsstil och en rapport som visar att unga tjejer från lägre socioekonomiska grupper är de som idrottar allra minst. Den socioekonomiska bakgrunden har mätts med hjälp av ett antal frågor om boendeform och tillgång till bilar, båtar och sommarstugor (se faktarutan). I rapporten använder de också stora resurser och små resurser för att beskriva de socioekonomiskt högsta och lägsta grupperna.

– Resultatet visar att oberoende kommun, om det är Sävsjö eller Täby, deltar de högre socioekonomiska grupperna mycket mer i föreningsidrott, säger Ulf Blomdahl, sociolog och forskningsledare inom Ung livsstil, till SVT Sport.

Finns det någon kommun som är ett gott exempel?

– Nej. Mönstret i alla kommuner är, sedan 80 år tillbaka, att barn och ungdomar i de högre socioekonomiska grupperna är med mer – och skillnaderna har förstärkts eller är oförändrade. 

”Kostnaderna har ökat”

I exempelvis Helsingborg uppgav 2018 bara 13 procent av tjejerna från familjer med små resurser att de är med i en idrottsförening medan motsvarande siffra var 56 bland tjejerna från familjer med stora resurser.

Ulf Blomdahl lyfter några orsaker till klasskillnaderna inom föreningsidrotten:

Barn från familjer med stora resurser har föräldrar som själva varit med i idrottsföreningar.

Idrott är dyrt och därför har föräldrar med stora resurser större möjlighet att låta sina barn vara med i en idrottsförening. De kan dessutom låta sina barn testa flera olika idrotter.

Ulf Blomdahl och Ung livsstil har undersökt vilka barn och ungdomar som är med i idrottsföreningar sedan 1984. De regelbundna undersökningarna visar att klasskillnaderna har ökat i vissa kommuner i Sverige.

– Det viktigaste skälet är att kostnaderna har ökat. Medlemsavgift, träningsavgift, utrustning, man åker på läger och turneringar och man skjutsar barn allt mer. Det innebär att kostnaderna blir avsevärda, från 50 000-60 000 kronor i hockey ner till 8 000-10 000 kronor i vissa idrotter. Det innebär att föräldrarna i de lägre socioekonomiska grupperna inte har råd, säger Ulf Blomdahl.

”RF står inför en stor utmaning”

Andra orsaker är att barnen tränar tidigare på dygnet och att barnen börjar idrotta i tidigare åldrar.

Klasskillnaderna är allra störst bland tjejer och det oavsett och de är födda i Sverige eller i ett annat land. Rapporten visar också att tjejerna från familjer med små resurser inte håller på med annan fysisk aktivitet som gym eller spinning.

– Vad vi kan se är att flickor i de lägre socioekonomiska grupperna tycker att satsning på idrott är mindre viktigt. Att tävla, spela i bästa laget och toppa är mindre viktigt än bland tjejer i de högre socioekonomiska grupperna.

– Skillnaden kan stärkas av att det finns pengar för de som vill satsa i pojkgruppen men det finns inte i samma utsträckning i flickgruppen.

Trots att idrottsrörelsens vision är att idrott ska vara för alla visar alltså rapporten att så inte är fallet i dagsläget.

– RF (Riksidrottsförbundet) står inför en enorm utmaning om de ska göra något åt det här, säger Ulf Blomdahl.