Enligt barnkonventionen är man barn till man är 18 år. I Sverige är man barn till och med 12 år enligt Riksidrottsförbundet.
Per ”Pelle” Paulsson är stor sponsor av idrottslivet i Värmdö utanför Stockholm, som tycker att lagen borde efterföljas bättre av idrottsrörelsen.
Han är kritisk mot RF, och lite av ungdomsidrottens dilemma med så kallad ”toppning” i tidig ålder.
Han själv värnar om att alla ska får vara med.
– Jag tycker att RF borde sätta ned foten. Jag tycker att går man med i barnkonventionen och då är man barn till man är 18 år. Där tillåter man ingen toppning, och ingen segmentering. Toppa är för mig är mobbning. Jag tycker inte det är schysst, säger Pelle Paulsson.
Paulsson berättar om ett exempel som han tycker strider mot barnkonventionen.
– Det var en förening som skulle vara med i USM. De hade 23 tjejer i truppen, men fick bara kalla 17 till USM. Då säger ledarna till de här tjejerna som inte fick vara med att ”det är bra om ni kommer och kollar och hejar på”. Det är ju mobbning. Det är ju hemskt, säger han.
Han tycker istället att reglerna borde ändras.
– Om inte alla 23 får vara med, ja då får de ändra reglerna. Eller så säger det här laget att kan inte alla 23 vara med, då är inte vi med. Allt handlar om att man inte ska vara taskig mot barn, säger Pelle Paulsson.
Ingen standardmodell
Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson tycker att frågan är bredare än just barnkonventionens lagar och bestämmelser.
– Jag tycker att barnkonventionen är direkt moraliskt bindande. Vi ska följa den. Men det är så olika. De enda som kan svara på det är barnen. För oss vuxna gäller det att hitta något som gör att de kommer till oss, snarare än att vi ska gräva ned oss i exakta regelsystem. Där man säger att såhär ska det vara, såhär ska alla göra vare sig det gäller fotboll, friidrott eller bågskytte. Den processen att hitta det bästa för barnen pågår för fullt. Och då finns det ingen universalmedicin. Utan för vems skull gör vi det här? Jo, barnen, säger Björn Eriksson.
Enligt Björn Eriksson så kommer inte RF att ta fram någon standardmodell för barnkonventionens lagar inom svensk ungdomsidrott.
– Det vore fel. Vi märker ute i det ideella föreningslivet att man funderar mycket över det här och vi får mängder frågor. Jag tror vi kommer ha en period under några år där vi trevar om vad som är bra och vad är rätt. Då är det farligaste av allt att införa en standardmodell, att så här gör alla och det här gäller alla idrotter. När det gäller barnkonventionen så fastnar man ändå på grundidén. Vad vill barnen?, säger Björn Eriksson.
Avsnittet i UR:s serie ”Idrottens himmel och helvete” kan du se här
