Eftermiddagen den 14 juli i fjol förändrade Daniel Richardssons liv.

Längdskidåkaren åkte ut till E4:an mellan Njutånger och Iggesund för att hjälpa en nära anhörig att byta hjul efter en punktering.

Bilen stod illa till, strax efter ett mindre backkrön och Richardsson och vännen stod på den sida av bilen som vette ut mot vägen. Samtidigt närmade sig en husbil norrifrån.

Föraren såg inte bilen

– Föraren av husbilen såg den parkerade bilen men hann inte bromsa och det fanns inte plats för att väja. Den körde på de två personerna, sa Fredrik Nilsson, vakthavande befäl vid polisen i Gävleborg till SVT Gävleborg efter olyckan.

De första prognoserna kring omfattningen på Richardssons skada var oklara, men att det skulle bli en lång och tuff rehabilitering stod snart klart.

Samtidigt skulle det tuffaste bli att komma tillbaka psykiskt – Richardssons anhörig överlevde inte olyckan.

– Just nu ligger fokus på Daniel som människa, att han ska må bra utifrån traumat han varit med om. Innan man kan uttala sig om skidåkningen måste man ha betydligt mycket mer information om skadan han ådragit sig, sa förbundskapten Rikard Grip i ett pressmeddelande.

När Richardsson skrevs ut från sjukhuset den 16 juli stod det klart att han drabbats av en ligamenskada i knäet – trots det vägrade han ge upp tankarna på OS.

–  Daniel har haft motgångar som han har hanterat på ett väldigt starkt sätt. Inte ens när olyckan hände slog Daniel bort tanken på att kunna komma tillbaka, säger Lasse Jonsson, skidcoach i Hudiksvalls IF som följ Daniel Richardsson sedan han var liten.

”Tacksam för att vara tillbaka”

– Det har strulat till sig för honom många gånger under resans gång och han är inte direkt den där turgubben som allt bara ramlar över, fortsätter Jonsson.

Han beskriver Richardsson som en lugn person, med stort tålamod och envishet.

– Nu fick han verkligen ut något för det. Återigen, han har envisheten, han kan behålla lugnet och tänka att min dag kommer också. Och det gjorde den.

Två veckor efter att han skrevs ut från sjukhuset följde Richardsson med landslaget på läger i Torsby – och för första gången efter olyckan mötte han pressen.

– Det har varit kämpigt en tid men jag är oerhört tacksam för att kunna vara tillbaka i laget. Jag mår med tanke på omständigheterna bra, men det går upp och ned, sa han då.

– Efter olyckan hade jag ingen tanke på idrott. Jag funderade inte på att lägga av men jag tänkte på andra saker som är viktigt i livet, fortsatte Richardsson, som trots den tragiska olyckan höll fast vid sitt mål:

– OS var målet inför säsongen, vägen har bara blivit krokigare.

Ett extremt tufft träningsschema las upp för att Richardsson skulle kunna komma tillbaka så snabbt som möjligt. Och det gav resultat.

Comeback i Bruksvallarna

– Han var bestämd tidigt att han skulle tillbaka. Naturligtvis stördes hans rytm men han knöt näven. Med det lugn han har så har det bevisligen inte stört honom mycket. Det svenska teamet har specialsytt hans väg tillbaka, säger Lasse Jonsson.

Richardsson och den svenska landslagslednigen började på allvar tro att drömmen om att stå på startlinjen vid OS i Sotji skulle bli möjlig.

Så kom comebacken.

Vid säsongspremiären i Burksvallarna den 22 november körde han 10 km klassiskt – och det var en stark Daniel Richardsson som gick i mål bara 6,5 sekunder bakom vinnaren Calle Halfvarsson.

– Det är kul att stå på benen och träna och tävla för fullt igen, sa han efter målgång till SVT Sport.

Men formen var långt i från toppad:

– Jag saknar lite fart. Jag har inte kört några riktigt tuffa intervaller än. Men säsongen är lång. Målet är inte att vara bäst nu utan det är OS och dit är det långt.

Vid SM-tävlingarna i mitten på januari visade Richardsson att storformen inte var långt borta. Hade det inte varit för en supermiss under 15 km klassiskt hade det blivit medlalj, kanske rent av guld.

När SVT Sport träffar hälsingen ett par dagar för OS-loppet över 15 km är han optimistisk – han tror på medalj.

”Nu kan han andas ut”

Resten är redan en svensk bragdklassiker.

Johan Olsson, som inte tävlat på över två månader, lyckades hänga på segraren schweizaren Dario Cologna, och fixade OS-silver.

Sedan kom Daniel Richardssons otroliga avslutning – som räckte hela vägen till OS-brons.

– Nu kan han andas ut. Nu har han nått vinterns största mål, säger Jonsson om OS-bronset.

–  Han kanske har drömt själv om att stå högst upp på pallen, men med tanke på det som hänt i somras med bilolyckan så är det fullkomligt perfekt.

– Jag kan inte hitta ord för det, sa Richardsson själv till TV3 efteråt.