Med mindre än en månad kvar till friidrotts-VM i Peking är Michel Tornéus redo för comeback. På hemmaplan i Diamond League i Stockholm söker han svar inför mästerskapet i Kina.

– Det är bra, jag skulle inte tävla på torsdag om jag kände att det fanns en risk. Det ska bli skönt att få tävla igen. Man sitter hemma och ser hur de andra killarna är ute och tampas. Jag vill verkligen vara med där och hoppa.

Säsongen 2015 har varit en ytterlighet för Tornéus. I inomhus-EM i Prag i mars kom fullträffen med nytt svenskt rekord på 8.30 och EM-guld. Utomhussäsongen har mest handlat om en skadad baksida som endast möjliggjort en tävling.

– Det är bara att acceptera att ibland går man sönder, jag hade otur att det kom nu. Det är bara lära sig av sina misstag och se till att göra bättre nästa gång.

Hur långt från max är du?

– Jag maxar, sedan ska det fungera i tävling. Det är en helt annan femma. Nu har jag ingen tävlingsrutin alls. Det är en ny säsongsinledning för mig.

Vad har du fått för svar på träning på senaste tiden?

– Att baksidan återhämtar sig som den ska. Det är det viktigaste om man tänker VM. Det är fortfarande en månad kvar.

Han har bara gjort en tävling utomhus i år, då han hoppade blygsamma 7,75 vid Diamond League i Oslo i första halvan av juni.

– Det svåraste blir att hitta ansatsen. Jag skulle inte tacka nej om vi fick medvind i tävlingen. Annars är det bara att komma in i det. Men det brukar funka när man tävlar hemma med lite extra stöd.

Hur går tankarna inför VM?

– Just nu tänker jag inte på VM. Först är det den här tävlingen, sedan är det SM. Men jag ska ju åka på VM. Det är det som är tanken. Det gäller bara att hitta sista pusselbitarna så man känner att man har på VM att göra.

Peakat senaste säsongerna

Michel Tornéus tog sin första internationella mästerskapsmedalj i EM 2012, ett brons. Han slog svenskt rekord med 8,29 och bärgade ett silver i inomhus-EM i Göteborg 2013.

2014 kom första VM-medaljen – brons i inne-EM efter 8,21. Fullträffen kom i det fjortonde mästerskapet. I Prag i mars tog han EM-guld på 8.30. Han har de senaste säsongerna gått från klarhet till klarhet.

– Det är flera faktorer. Det handlar om att jag har blivit bekväm i de situationerna. Tidigare kunde jag tycka det var jobbigt. Nu tycker jag att det är en rolig utmaning att hantera och klara av det.

– För mig tog det ett tag att känna sig bekväm i kvalen. I början tyckte jag att det var jobbigt. Jag var rädd för att jag skulle misslyckas.

Långsiktighet är ett nyckelord för Michel Tornéus karriär och jobbet tillsammans med tränaren Oscar Gidewall. Tornéus har under i stort sett hela sin karriär haft samma tränare.

– Han är duktig på att se helheten. Att se alla pusselbitarna och lägga pusslet. Det är hans styrka.

Klüfts del i framgången

Carolina Klüft har även hon en del i att han tagit klivet från att tidigare ha stannat i kvalet, till att räkna med i mästerskapsfinal.

Klüft valde att i sin satsning mot London-OS 2012 ingå i en träningsgrupp med Tornéus och Sverigetvåan i höjdhopp Mehdi Alkhatib, båda Hammarby, under ledning av Oscar Gidewall. 

– Jag lärde mig mycket från henne. Det ska inte vara jobbigt att komma till mästerskapet. Hon har hjälpt mig mycket med att känna mig bekväm i de lägena, absolut.

Klüft har del i att du tagit ytterligare kliv?

– Hon var med mycket och styrde in mig i de banorna. Ibland behöver man påminna sig själv om att du får jobba med det du verkligen älskar att göra. Att vara runt människor som påminner om att det här är väldigt kul att göra.

En effekt av samarbetet med Klüft, eller inte – 2012 var Tornéus en centimeter från att ta ­OS-medalj i London. En morot inför Rio 2016.

– Jag tar det som en motivation till nästa OS. Jag är med därframme och bråkar om det. Nästa gång ska jag vara högt upp.

– Förra gången kanske jag inte trodde på att jag skulle vara så högt upp, men nu gör jag det och jobbar mot det.

Hög nivå på herrar längd 2015

Herrar längd har i år haft en stor bredd. 16 hoppare har i år hoppat 8.20 eller längre. Amerikanen Jeff Henderson har årets tre längsta hopp, och årsbästat på 8.52, satt i Toronto i slutet av juli.

– Den är tuffare än på länge. Det är inspirerande. Det är killar jag har tävlat mot i flera år. När man ser att de hoppar så långt så vet man att man själv kan göra det.

– När det kommer till mästerskap gäller det att hoppa långt. Det spelar ingen roll om man gör det i maj. Det är i mästerskapen det räknas. Jag har slagit dem flera gånger, och de har slagit mig.