– Det är ju en otrolig skillnad. När jag började i landslaget, och var med på mitt första VM 1997, var ju inte vi tjejer så mycket värda. Vi har verkligen fått kämpa oss upp och det har varit en motig väg med många ledare och så... Det har varit en tuff väg. Det har nog inte killarna sett på samma sätt, säger Olsson.

– Ibland hade vi inte ens samma valla under skidorna som killarna.

Herrarna gick före i kön

Hon berättar bland annat om hennes första tid i landslaget, när herråkarna bokstavligen fick gå före i kön.

– Mathias (Fredriksson) till exempel, har fått gå före i kön upp till glaciären, och vi tjejer har fått ställa oss längst bak i kön och vänta 1,5-2 timmar. Det är klart att det har varit skillnad.

Fredriksson minns de här händelserna.

– Ja, jag tror att det har inträffat. De hade ett visst antal VIP-kort som fick gå före i kön och på den tiden fick killarna dem, inte tjejerna. Det var inget jag reflekterde över just då. Då var man glad över att komma upp i kabinen och slippa vänta i kön. Som elitidrottsman är man väldigt enkelriktad och egoistisk och ser till sitt träningspass.