– Men folk som ser mig tror att jag att jag är frisk. Det är oerhört jobbigt. Man får lust att sätta ett plåster på huvudet. Det är en dold sjukdom jag lider av.

Det är lätt att förledas tro att Frida Wallberg är helt återställd. I alla fall när man ser henne genomföra olika träningspass. Både vad gäller löpning som fyspass på ett gym i Göteborg. Hennes fysik är imponerande.  Kroppen är stark och vältränad. Precis som den var före skada. Även om hon inte orkar hålla samma takt och tempo i vissa övningar.

Men hennes problem efter blödningen i hjärnan är dolda. Hon berättar om stora problem med närminnet, envis svår huvudvärk, oro som infinner sig i stora folksamlingar, hänga med i diskussioner. Att klara av vardagliga, nödvändiga, sysslor har helt enkelt blivit mycket komplicerat.

Opererades för blödning

– Just nu är jag ändå glad att jag kan träna överhuvudtaget. Och det hjälper mig att orka. Läkarna har sagt att det inte är farligt att träna. Tvärtom. Och träningen har blivit ett sätt att faktiskt hålla borta viss smärta. Att hålla mig i form fysiskt har på sätt och vis blivit ännu viktigare i dag än det var när jag satsade på boxningen. Och jag är en sån person som mår jättedåligt om jag inte kan träna. Sån har jag alltid varit, säger Frida Wallberg.

Det var den 14 juni, i titelmatchen Diana Prazak som det ohyggliga inträffade. Efter en strålande inledning på matchen vände allt plötsligt. En skallning och en skur av slag fällde Wallberg. Hon blev medvetslös och fördes med ambulans till Karolinska universitetssjukhuset.

Hon opererades för en blödning mellan hjärnan och den hårda hjärnhinnan (en s k subdural blödning). En mycket sår, komplicerad och traumatisk skada.

Och rehabiliteringen under hösten har varit svår. Frida Wallberg har drabbats av många bakslag.

– Läkarna kan inte säga i dag hur lång tid det kommer att ta innan jag blir helt återställd, vilket jag verkligen hoppas att jag blir.

– Ibland, eller ofta, är det som att hjärnan stänger av. Och jag orkar ingenting. Min viktigaste uppgift just nu är att klara av att ta hand om min dotter Nellie (sex år).

Frida Wallberg uppdaterar regelbundet sin Facebook-sida med information om hur hon mår och hur rehabiliteringen går.

Varannan vecka är hon i Göteborg där hon har gemensam vårdnad om Nellie. Men hon är också mycket hos sin pojkvän, Robert Stridsberg i Stockholm. Och naturligtvis en hel del hos sina föräldrar och familj i Åtvidaberg.

Hur ser du på boxning i dag?

– Det är ingenting jag vill prata om eller tänker på. Det finns inte. Jag pallar inte ens tänka på framtiden. Det är för jobbigt. Det är som att jag går bakåt i min rehab när jag försöker tänka framåt. Jag får ta en dag i taget. Det är det enda som fungerar, säger hon.

Hon har fortfarande inte sett matchen som förändrade hennes liv. Hon berättar att det skulle vara alltför smärtsamt.

Trots allt som har hänt så är alltså hennes kropp stark och vältränad. Och ”tävlingsmänniskan” Frida Wallberg har ändå lyckats sätta upp ett mål i framtiden. Och inte vilket som helst...hon siktar på att klara Vasaloppet. Kanske redan i vinter.

– Det är en dröm jag har. Har tänkt på det i många år. men det har aldrig blivit av. Får hoppas att det går att genomföra. Det beror lite på hur jag mår just då. Sen får jag slipa på tekniken. Har inte kört skidor på många år, skrattar hon.

Och tar i så att stakningsmaskinen på jobbet vibrerar.