När VM i ridsport drar igång ska Lars Christensson, tillsammans med SVT Sports Malin Larsson, guida tittarna genom tävlingarna i fälttävlan.

– Det ska bli väldigt spännande. Sporten är fascinerande, och jag hoppas kunna bidra med kunskap om hur hästar och ryttare agerar på banan. Det känns inspirerande, jag ser fram emot det.

Vad tänkte du när du fick frågan?

– Jag tycker att det var kul. SVT gjorde en väldigt bra produktion från EM i Göteborg, hela upplägget var bra, så jag kände mig hedrad och motiverad.

Vid sin sida får Christensson Malin Larsson, reporter som i flera år bevakat ridsport för SVT Sports räkning. Hon har själv utövat sporten som ung.

– Det känns jättespännande, jag har följt fälttävlan sedan jag var väldigt ung, i elvaårsåldern. Jag ser fram emot att guida fälttävlansfantaster och hjälpa en ny publik att följa och upptäcka sporten, säger hon.

Malin Larsson ser fram emot samarbetet med Christensson.

– Han har både en bred och en djup kunskap, på ett närmast helt unikt sätt, säger hon.

Vad ska vi ha för förhoppningar på det svenska fälttävlanslaget?

– Jag tycker att svenskarna har visat god form. Man har chans att göra ett bra resultat i lagtävlingen, och det innebär medalj. Men det är små marginaler på den här nivån, man kan ha lite stolpe ut. Det är många om guldet, Nya Zeeland ser väldigt bra ut, en kombination av väldigt bra ryttare och god dagsform. Men annars kan det vara ganska öppet, säger Christensson.

Har Sverige chans på individuell medalj?

– Sverige har framför allt medaljchans i lag. Men Sara Algotsson Ostholt har tagit fram Wega (hästen med vilken Algotsson Ostholt knep ett OS-silver i London, red. anm.), hon verkade fräsch och fin när jag såg henne. Rent kvalitetsmässigt har hon en individuell medaljchans.

Vart tror du att guldmedaljerna går?

– Man brukar säga Michael Jung men nu kommer inte han till start. Men de nyzeeländska ryttarna är bra, varför inte en av dem?

Vad ska vi vänta oss av banan för terrängritten?

– Vi kommer att få se en tiominutersbana med spektakulära hinder, mestadels på en golfbana. Det går brant uppför efter åtta minuter, så det gäller att disponera krafterna väl.

Du har själv deltagit i VM, i Stockholm 1990. Hur var det?

– Det var en fantastisk upplevelse. VM var ett långsiktigt mål, jag jobbade hårt för det i fem år. Det var väldigt svårt att nå dit men jag hade en fast övertygelse om det och jag lyckades. Stockholm var och är fortfarande det bästa samlade världsmästerskapet som har gjorts – mitt i staden, tävlingarna på Stadion, Gärdet, Djurgården, publikfesten. Att jag fått vara med då är fantastiskt. Den känslan vet jag att andra ryttare nu ska få vara med om och uppleva.