I kväll vankas Europa League-kval för flera svenska klubbar, en turnering som Östersunds FK briljerade i förra året.
Den allsvenska kometen tog sig dit efter att ha vunnit Svenska cupen och vällde fram som ett rödsvart ånglok.
Galatasaray och PAOK slogs ut, Hertha Berlin knockades, Athletic Bilbao rullades ut och efter en meriterande seger borta mot Arsenal var äventyret över.
Sedan dess har flera nyckelspelare lämnat, likaså tränare Graham Potter. Däremot är kuggen Hosam Aiesh kvar, i alla fall just nu.
– Jag kan inte sticka under stol med att jag känner mig rätt klar här. Jag är redo för nya utmaningar och behöver testa mina vingar i ett nytt lag, säger han till SVT Sport och fortsätter:
– Jag är väldigt sugen på att lämna efter fyra och ett halvt år här. Självklart är jag dock professionell, gör mitt bästa och ger hundra procent varje träning och match.
”Stor skillnad på trupperna”
Aiesh är den energiske högeryttern som vann Allsvenskans assistliga i fjol och förväntas bli nästa försäljning.
Han hymlar inte om att förra årets lag var annorlunda och behövde en kortare startsträcka för acklimatisering.
– Helt ärligt är det stor skillnad på truppen i fjol och årets. Nu har vi många unga spelare som behöver erfarenhet och även många utländska som inte spelat Allsvenskan innan.
Och truppen ni hade förra året?
– Mer rutinerad vad gäller svensk fotboll och dessutom en extremt sammansvetsad grupp. Vi hade en väldigt bra sammanhållning och fantastiska spelare, kombinerat med bra ledare.
”Överlägset bäste tränaren”
Sedan succén i Europa League har ÖFK tappat Saman Ghoddos, Brwa Nouri, Ken Sema och Sotirios Papagiannopoulos till utlandet.
Dessutom lämnade Fouad Bachirou för Malmö FF och tränare Potter för Swansea. I går skrev Curtis Edwards på för Djurgården, vilket Aiesh resonerar kring.
– Att Curtis lämnar är ett tapp, men han behövde nog denna förändring. När det gäller Graham är han den överlägset bäste tränaren jag haft och den viktigaste pjäsen.
Vilken spelare har lämnat störst tomrum efter sig?
– Av alla duktiga spelare skulle jag säga Brwa. Hans betydelse för spelarna, ledarna och supportrarna... Brwa var lagets pappa, lagets hjärta på och utanför planen.