Trenden att allsvenskan varit uppdelad i en topphalva och en bottenhalva där gapet mellan 7:an IFK Göteborg och 8:an Elfsborg är stort (just nu nio poäng) har varit tydlig andra halvan av säsongen. Bortsett från Norrköping så handlar det om ett ”storstad vs landsbygd”-fenomen, där Stockholm, Göteborg och Malmö har stuckit ifrån övriga städer.
Men om vi tittar närmare på tabellen så framstår skillnaden på den absoluta toppen och den absoluta botten än tydligare. Hammarby, Malmö FF, Djurgården och AIK har just nu 59 poäng vardera, vilket är 236 poäng medan de fyra bottenplatserna med Kalmar, Sundsvall, AFC och Falkenberg på sammanlagt 81 poäng. Skillnaden är 155 poäng. (Det kan koma att bli 158 poäng om Djurgården vinner mot IFK Göteborg ikväll).
Gapet aldrig varit större
Aldrig tidigare sedan 2008, då Allsvenskan gjordes om till att innefatta 16 lag, har det skiljt mer än 155 poäng med två omgångar kvar. Aldrig under dessa år har de fyra bästalagen haft mer poäng än 236 och aldrig har de fyra sämsta haft mindre poäng än 81 poäng. 2010 var gapet minst, då det skiljde 109 poäng mellan topp-kvartetten och de fyra sämsta. 2015 var det året som det var mest ojämnt innan det här året. Då hade de fyra bästa lagen 231 poäng medan de fyra sämsta hade 85 poäng.
– Att det är rekordstort gap i år beror nog både på att topplagen varit ovanligt bra i år och att bottenlagen varit sämre än de brukar, säger SVT:s Daniel Nannskog, som i ett större tidsperspektiv, tror att det kommer bli en ännu tydligare gräns mellan storstad och mindre städer, mellan topplagen och botten lagen i Allsvenskan.
– Topplagen har mycket mer pengar, så enkelt är det, säger Nannskog som har en rad skäl till varför det blivit så här.
”Ekonomiska muskler avgör”
Publiksiffror, skarpare sportchefer, Europaspel och hemvändande utlandsproffs är några av de orsaker Nannskog tycker sig se.
– De ekonomiska muskler som storstadslagen har kommer ju av flera anledningar. Dels handlar det om publiksiffror. Kolla bara på de stora siffrorna som vi ser på Tele2 och jämför det med till exempelvis Falkenberg. Det dras in en j-a massa pengar, säger Nannskog som menar att publiktrenden gynnar storstadslagen mer än någonsin.
En aspekt som dessutom gett storstadslagen en fördel senaste åren är att man rekryterat riktigt bra sportchefer.
– Ja, de är vassare än förut. De lyckas med värvningar på ett annat sätt nu. De lyckas rekrytera spelare som kan klara av pressen att spela i de här klubbarna.
”Spelarna vana vid större städer”
Nannskog menar att hemvändande utlandsproffs oftare nu än förr väljer att gå till klubbarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
– Först och främst handlar det väl om det ekonomiska men jag tror att det även kan handla om att spelarna kanske blivit vana att bo i större städer i Europa.
– Sebastian Larsson till exempel skulle kunnat gå till Eskilstuna eller Marcus Antonsson till Kalmar men jag tror att det lockar spelarna att de här lagen i storstäderna går för guld, när de etablerat sig som stabila lag i toppen.
Att storlagen rycker ifrån beror även mycket på publiken, inte bara i form av de pengar de inbringar utan även, hur de lyfter spelarna.
– Man vill vara i en förening med det publiktrycket på läktaren. Att spela inför 3000 eller 5000 i Borås eller spela inför 29 000 på Tele2. Självklart lockar det med publiktrycket och intresset kring klubben, säger Nannskog.
Livsstil kan kanske påverka
Nannskog anar även att dagens samhälle med sociala medier och en särskild livsstil hos utlandsproffsen ger en effekt på hur spelarna väljer när de kommer hem till Sverige.
– De har kanske fruar som vill bo i en större stad med det utbud det ger istället för att flytta till Borås eller Kalmar. Det är ett litet annat klimat idag med Instagram-bloggande hit och dit. Det är ju verkligen så. Det är en livsstil helt enkelt att befinna sig i en större stad med fler valmöjligheter, avslutar Nannskog.