Peter Gerhardsson kastades in i hetluften – inte bara på planen. Utanför pågick en revolt från flera damlandslag som krävde bättre avtal. När Sverige exempelvis skulle möta Danmark kom motståndarlaget inte till matchen på grund av strejk, något som gav svensk seger med 3–0. Parallellt pågick en förhandling även i Sverige, som stundtals blev infekterad.

Var det svårt att vara i mitten av konflikten? Du är chef över spelarna samtidigt som förbundsledningen är chef över dig.

– Jag förstår vad du menar, men jag sitter inte med i förhandlingarna. Jag är inte speciellt nyfiken av mig heller att ta reda på saker som inte har någon betydelse för mig. Det är saker jag inte kan påverka, säger Gerhardsson och fortsätter:

– Om det är kloka människor så kommer man till slut överens. Det ska inte behöva gå så långt som i Danmark där det sluta med strejk. Då är man väl ganska långt från varandra, den oron hade jag aldrig här. Däremot kunde jag inte bestämma tiden, om det skulle ta dagar eller år.

”Ingen meningsfull tillvaro”

Peter Gerhardsson säger att han förstår att de kräver att spelarna vill ha bättre avtal. Samtidigt vill han inte att damfotbollen blir vad herrfotbollen blivit.

– Det kanske är en felaktig jämförelsen men när jag spelade fotboll på min tid så jobbade jag och spelade allsvensk fotboll, vi tränade 17 på kvällarna men var tvungen att ha ett jobb och allting för att klara sig. Jag känner igen det tjejerna har nu, det är mer likt vad jag hade än den världen som manliga fotbollsspelare lever i nu, säger han och fortsätter:

– Özil var ryggskadad av Fortnite, det kan jag inte rekommendera. När man ser spelare som spelar datorspel i 90 timmar på två veckor… Ska man välja på det så jobbar jag hellre som idrottslärare, polis (yrken Peter Gerhardsson haft tidigare) eller något annat. Det känns inte som någon meningsfull tillvaro.