Hanna Glas känner sig knappast ohotad och supersäker på sin plats i Peter Gerhardssons landslagselva. Må så vara att speltiden och förtroendet tyder på att Glas är ett av de första namnen som kommer plitas ner på pappret med VM-truppen i sommar.
– Du måste ju alltid konstant prestera och det är jag medveten om. Jag känner en stor trygghet, det gör jag, men det är bara upp till mig själv, säger Glas.
Hanna Glas finns med i truppen när landslaget samlas i Stockholm på måndag för två landskamper, mot Tyskland på lördag och mot Österrike utanför Wien kommande torsdag, och känner stort förtroende från landslagsledningen.
– Ja, det tycker jag och det har de också sagt att de har för mig. Det känns jättebra och det är en stor trygghet att de varit tydliga med det och att jag fått starta mycket.
Hårdare klimat
Det har inte ens gått ett år än sedan hon lämnade damallsvenskan och Eskilstuna för storklubben Paris Saint Germain. Flyttlasset gick med omtumlande kort varsel i september förra året när den franska klubben knackade på dörren.
Och väl på plats var det en helt ny fotbollsvardag som väntade.
– Det var lite kulturkrock från början. Ledarsättet där är väldigt annorlunda. Mer rakt och direkt, högre krav, inte lika mycket ”hur kändes det, hur mås det” utan det ska presteras med resultat. Ett lite hårdare klimat. Sedan också sättet vi spelar på. Lite mer man-man aktigt samtidigt som det är mer positionsbaserat i Sverige, säger Glas.
Lägg därtill att kulturkrocken sträckte sig även utanför fotbollsplanen och träningarna.
– Fransmän är väldigt annorlunda. Det är mer ”me, myself and I”. Du måste verkligen ta för dig. Det har jag märkt i trafiken om inte annat, du måste ta för dig om man ska ta sig ut.
– Så är det även i laget. Du måste ta för dig, det är ingen som står väntar och ger dig tid. Presterar du inte så spelar du inte och får höra det. Men det var jag förberedd på, men det var delen jag behövde för att kunna utvecklas ännu mer.
Fransk i trafiken
Med den lärdomen har också Hanna Glas klivit in till fullo i landslagskostymen.
– Det är något jag känner att jag verkligen fått pusha och utvecklas. Något som blir bättre. Inte att jag ska låta ”Kosse” (Kosovare Asllani) eller någon göra det utan att jag själv ska göra det. Det har varit en viktig del, säger Glas.
TT: Känner du dig lite mer ”fransk” med andra ord?
– Nej, inte riktigt fransk. I trafiken har jag blivit fransk, haha. Men inte som person. Det är ändå viktiga grejer. Värderingar som människa och man är uppfostrad och uppväxt i Sverige. Sedan får vi ju se hur länge jag blir i Paris också.
Oavsett vilket nytt äventyr som kan tänkas vänta i framtiden så är det åtminstone en Hanna Glas som kommer komma dit och våga ta för sig.