2004-2005 spelade den före detta landslagsbacken Karl Corneliusson i Napoli. Storklubben var då nere i Serie C, och där skulle spelarna spela med tröjnummer ett till elva.
Därmed fick Karl Corneliusson, som ibland spelade vänster innermittfältare, ta på sig tröjan med de mytomspunna siffrorna på ryggen. Och det blev rejält uppmärksammat.
– Napoli försökte ju ändra det (att man var tvungen att spela ett-elva), men med italiensk byråkrati så hann de ju inte klart med det innan serien började. Så det var ju en del skriverier om det de första matcherna. Men det lade sig efter ett tag, minns Corneliusson, som träffade Maradona vid ett tillfälle:
– Det var i samband med Ciro Ferraras avskedsmatch. Tidigare och den tidens stjärnor i Juventus och Napoli skulle mötas. Så då fick vi träffa honom.
”Grät av lycka”
Corneliusson hade redan tidigare märkt av Maradonas storhet, men denna kväll märkte han det ytterligare.
– Dels fick vi träffa honom i omklädningsrummet, och vi hade ju spelare som grät av lycka. Bland annat Roberto Sosa. Han var en argentinsk landslagsspelare, och fick träffa sin stora idol och landsman för första gången. Men sen så var vi ju på innerplanen, när alla världsstjärnorna var uppradade och Ciro Ferrara hade presenterat dem en och en, säger Corneliusson, och fortsätter:
– Till slut var det färdigt, och då berättade han att ”min bäste vän har kommit hit också”. Alla visste ju att hans bäste vän var Maradona, och då började ju hela publiken sjunga den där berömda Maradona-sången. Och till slut kom han upp ur spelargången, och när han kom upp... Det ljudet, som steg mot himlen, var nog bland det mäktigaste jag varit med om.
– Sen fick han springa tre ärevarv innan matchen mellan alla stjärnorna kunde börja. Det bara kokade.
Går det att beskriva hur stor Maradona var i Neapel?
– Han var större än Gud. Det går liksom inte riktigt att beskriva med ord, utan han blev ju en symbol för hela södra Italien. Napoli är ju hela södra Italiens lag. Det är den fattiga delen av landet, och han var den stora härföraren som såg till att de vann två ligatitlar och en europeisk titel. Det har gjort honom odödlig helt enkelt, och förutom sina fotbollskonster så var han ju också en väldigt stor personlighet.
SE MER: Lång kö till Maradonas kista