Daniel Majstorovic till AIK
”Maestro” var en dundervärvning på pappret, när AIK fick hem honom från Celtic. Klubben hade dock redan en bra mittbacksbesättning, och efter några svaga matcher petades Majstorovic. Inför bortamatchen mot Örebro meddelade landslagsveteranen att han inte tänkte dyka upp eftersom han inte skulle få starta.
”Jag har visat respekt och professionalism under hela min tid”, sa han dagen efter den uppmärksammade händelsen.
Majstorovic såg sig inte som en bänkspelare, kan man lugnt säga.
– För att vara rak och ärlig: relationen med Andreas Alm har inte varit den bästa, det tror jag att du har förstått en tid. Han spelade Backman och visade klart och tydligt att jag är det fjärde alternativet. All respekt för Backman, han är en mycket duktig spelare men han har inte spelat sedan april, medan jag är i den formen som jag är. Jag har inte kommit hem för att fördriva tid, jag har kommit hem för att spela fotboll. Situationen är inte maximal, sa Majstorovic till Aftonbladet.
”Big Mama” till Göteborg
En allsvenskt kultlirare, med stora förväntningar på sig inför 2003-säsongen. ”Big Mama har landat i Göteborg”, var rubriken i Michael Wagners artikel i Aftonbladet. Kanske kunde Mamadou Diallo, som han egentligen hette, lösa klubbens anfallskris? Tyvärr blev det ingen succé för Big Mama, men han lyckades ändå charma många supportrar med sig personlighet och färgstarka frisyrer.
Jag är glad över att supportrarna kommer ihåg mig. De får gärna komma och hälsa på mig i Senegal. De får bo hos mig om de vill, inga problem, sa anfallaren i en intervju med GT 2016.
Quirino till Djurgården
Brassen skadade sig medan han visade upp sig på Djurgårdens träningsläger, men klubben valde ändå att gå vidare och skriva kontrakt. Han uppgavs kosta omkring 14 miljoner kronor – en jätteaffär.
– En mycket meriterad spelare med ambitioner att slå sig in i det brasilianska A-landslaget, självklart blir det mycket spännande att ha honom i truppen, sa klubbdirektören Bosse Andersson till klubbens hemsida när det begav sig.
Tiden i Djurgården blev dock allt annat än lyckad för storvärvningen.
”Göken” till Malmö FF
Raoul Kouakou kom från norska Sogndal och skulle stötta upp MFF-försvaret. Han fick dock dåligt i speltid, men i matchen mot Hammarby 2006 fick han äntligen chansen från start. Men inom ett par minuter råkade han först nickskarva in ett självmål och sedan nickade han ihop med lagkamraten Christian Järdler, som bröt okbenet.
Fernando Aguiar till Landskrona
32-åringen kom från storlaget Benfica, och skulle ta allsvenskan med storm. Men mittfältaren var otränad och åkte dessutom på en skada. Totalt blev det 16 minuter för storsatsningen Aguiar i Landskrona, som uppgav få tre miljoner i så kallad sign on-fee.
– Vi är i behov av spelare som håller för 90 minuter, det gör inte Aguiar, sa Landskronas klubbdirektör Lars Persson till Aftonbladet.
Robert Andersson till Göteborg
Göteborg plockade målkungen Robert Andersson från Halmstad. Då var han den dyraste övergången någonsin mellan då svenska klubbar. I Göteborg gick det dock trögt. Första matchen sedan klubbbytet fick han se från läktaren. Då föll IFK med 6-0 mot just Halmstad. Vilka som sedan vann SM-guld den säsongen? Gissa... Tajmingen på klubbytet blev allt annat än lyckat för Andersson, som senare återvände till Halmstad.
Bogic Popovic och Dragan Vasiljevic till Hammarby
Slarvigt fick duon smeknamnet ”videojuggarna”, eftersom Hammarby inte hade sett någon av de live. En chansvärvning av stora mått, och tränaren Sören Cratz verkade inte alltför imponerad. Popovic och tränaren kom inte överens, och anfallaren fick bara chansen i en enda match.
“Från början var det mitt fel. Vi åkte på träningsläger till La Manga, och jag skötte mig inget vidare. Jag tränade dåligt och drack öl i stället. En kväll blev det riktigt sent. Okej, jag var ute och söp, men jag förtjänade fler chanser. Jag sa att jag kunde betala hur mycket som helst i böter. 5 000 tyska mark – inga problem. Men Sören Cratz lyssnade inte. Jag fick aldrig chansen igen och allt på grund av en kväll. Vad kunde jag göra?”, sa Popovic en tid efteråt i Aftonbladets Sportmagasinet.
Vasiljevic rosade inte heller marknaden, och fick bara spela tre matcher.
Ibrahim Ba till Djurgården
Värvningen slog ner som en bomb under silly season. Ibrahim Ba, med meriter från Milan och det franska VM-laget, var klar för Djurgården. SVT Sport träffade honom på en snöig träning på Skytteholm i Solna, där han var taggad inför säsongen.
Förväntningarna var stora, men svaga insatser och skador följde under säsongen, och Ba återvände sedan till Italien och Milan, där han fick spela en match.
Tobias Grahn till Örebro
Tobias Grahn visade stundtals klassen i Mjällby, men i Örebro blev det aldrig någon succé. Klubben satsade när man plockade in mittfältaren, som en ersättare till Nordin Gerzic, som gick till ”Real Göteborg”.
Grahn lyckades inte alls i ÖSK, och klubben gjorde en katastrofsäsong och åkte ur allsvenskan, varpå Grahn lämnade klubben.
”Svedski Ronaldo” till Helsingborg
Petar Puaca var en dyr satsning för HIF, när han kom från Röda Stjärnan. Själv hävdade han att han kostade 3,5 miljoner tyska mark. I cupen lyckades han spräcka målnollan som klippet nedan visar, men i allsvenskan blev det noll mål på sex matcher.
Kort före HIF bröt kontraktet med Puaca intervjuades han i det serbiska magasinet Sport där Petar påstod att han uppnått hjältestatus i HIF, och kallades ”Svedski Ronaldo” (svenska Ronaldo) och hade egen klack på Olympia.
Prince Ikpe Ekong till Djurgården
Han värvades dyrt från Gais 2008, men fick snart dåligt med speltid i Djurgården.
– De (tränarna) begår sitt livs misstag när de ignorerar min talang, säger Ekong 2009 till Expressen.
Det var inget snack om att han ville byta klubb.
– Ja, det är det enda jag tänker på.
Ändå var han var i klubben till 2011, då han köptes ut.
– De vill bryta kontraktet på grund av min höga lön och vi har kommit överens, säger nigerianen till Aftonbladet.
Han sadlade senare om till präst.
Bubblare: Sulejman Krpic (AIK), Martin Crossa (IFK Göteborg), Pär ”Pärlan” Ericsson (IFK Göteborg), Piracaia (AIK)
Bonus: Allsvenskans mest storslagna spelarpresentation
Minns ni hur Peter Ijeh presenterades när IFK Göteborg värvade honom från Malmö? Göteborg hade hyrt Stora teatern, som var proppfull när ridån gick upp och Ijeh dök upp, till öronbedövande jubel. Det blev tröjnummer 100 för Ijeh, för att markera klubbens kommande 100-års jubileum.
