I går vann AIK mot Hammarby inför över 49 000 åskådare på Friends arena. Det är fortfarande öppet om SM-guldet men oavsett hur guldkampen än slutar är storstadsdominansen här för att stanna.

Det är inget unikt med storstadsklubbarnas kommando, den situationen regerar i de flesta ligorna i Europa. Det som gör allsvenskans utveckling intressant är att storstädernas grepp om topplaceringarna blir allt starkare. Under 00-talet vann åtta olika klubbar allsvenskan, den tiden är förbi. Det finns en rad olika skäl till att jag tror att skillnaden mellan lag i stora respektive mindre städer kommer att öka ytterligare.

Bättre sportchefer

Storstadslagen har blivit bättre på att rekrytera skickliga sportchefer till verksamheten. Jesper Jansson är ett tydligt exempel i Hammarby. Han var sportchef för Helsingborgs guldlag 2011 och lärde sig vad som krävs för att vara i den absoluta toppen. Jansson ligger bakom flera av Hammarbys lyckade värvningar, och hittar ofta spelare med rätt karaktär för spel i storstadslag.

MFF:s Daniel Andersson är en annan sportchef med tung meritlista som aktiv spelare. Andersson vet vad för mental verktygslåda en spelare behöver för att klara pressen i Malmö FF , där ingenting annat än ett SM-guld är godkänt.

AIK:s Björn Wesström har inte någon egen stor spelarkarriär men har verkat länge i klubben och lärt sig navigera rätt i en miljö där åsikterna är lika många som medlemsantalet.

Det sportcheferna har gemensamt är förmågan att välja spelare som klarar storstadskraven. Vi har tidigare sett många exempel på spelare som lyckats väldigt bra i mindre klubbar men som har fallit ihop när de kommit till en storstadsklubb. Detta fenomen är, numera, ett mindre problem tack vare sportchefernas fingertoppskänsla.

Attraktiva storstäder

Stora städer drar lättare till sig spelarna. Om en duktig spelare har anbud från både Östersund och AIK så är min bild att spelaren i regel väljer storstaden. Utöver fotbollen lockar storstadens övriga utbud. Det kan handla om boende, större möjligheter för familjemedlemmar att hitta utbildningar, arbete och annan aktivitet. En annan attraktiv aspekt är att spela inför stor publik, det är roligare att prestera inför fler ögon. Den mediala bevakningen är också större, vilket lockar spelare som vill bygga sin profil även efter karriären.

Hemvändarstjärnor med landslagsmeriter väljer storstadsklubbarna i allt högre grad. Klubbarna har blivit bättre på att ta kontakt med spelarna och erbjuda lockande kontrakt. Spelarna har, i många fall, verkat i större klubbar i utlandet och bott med sina familjer i större städer.

Hemvändarna är helt enkelt vana vid miljön och trivs med den press man lärt sig leva med som utlandsproffs. Här har vi många exempel på senare tid. Erik Johansson, Kim Källström, Jonas Olsson, Andreas Isaksson, Sebastian Larsson, Jiloan Hamad, Markus Rosenberg, Berhang Safari, Rasmus Bengtsson, för att nämna några.

Vilka kan bryta mönstret?

Vilka lag från mindre städer kan hänga på tåget? Visst, vi kommer se klubbar som sprattlar till och inte vill låta storstadsklubbarna sticka ifrån. Ett bra exempel är Östersund i fjol. Föreningen jobbade fantastiskt bra med sin speciella stil och byggde upp spelare som tidigare inte hittat sin fulla potential i storstadsklubbar. Tränaren Graham Potter och Östersund var dessutom en strålande kombo. Men på längre sikt tror jag inte att Östersund kommer hota storstadsklubbarna.

Det lag som jag just nu ser som utmanare till storstadsklubbarna är IFK Norrköping. Klubben har en tydlig bild av hur de vill jobba och är bra på att hämta spelare i rätt ålder som passar in i spelsystemet. Att återvändare som Simon Thern, även om han studsade via AIK, Alexander Fransson, David Moberg Karlsson, Jordan Larsson och andra väljer Norrköping sänder signaler om att klubben är attraktiv. Spelarna upplever möjligheter till utveckling och att klubbens ambition att vara ett topplag är seriös.

Bra med storstadsdominans

Trenden är alltså att storstadslagen växer sig starkare. Det var charmigt när mindre klubbar som Kalmar och Halmstad kunde fira SM-guld på 00-talet. Det tror jag dock är ett minne blott.

Jag tycker att det är bra med storstadsdominans. Rutin av Europaspel är mycket viktigt och ökar chanserna att nå långt. Storstadslagen har större publikkapacitet och kan via fullsatta läktare i Europamatcher och i allsvenska toppstrider växa sig ekonomiskt starkare och därmed, på sikt, hävda sig i Europa.

Det är bra för svensk fotboll.