Lisa Dahlqvist garvade Hope Solo rakt upp i ansiktet och skickade Sverige till OS-semi och avslutade den amerikanska målvaktens landslagskarriär. OS-silvret som följde blev Sundhages sista stora avtryck som förbundskapten.
Men då var då och nu är nu som en annan förbundskapten brukar säga.
Skillnaderna mellan 2016 och 2019
Vad skiljer sig åt mest från när lagen möttes 2016?
– Tillfället. Då var det vinna eller försvinna, det är en helt annan match än matchen som blir i dag. Jag hoppas och tror att det blir ”axlarna ner” och en väldigt bra fotbollsmatch, säger Pia Sundhage hon möter upp SVT Sport i kvarteren runt Friends Arena.
På pappret är styrkeförhållandena ändå som de alltid har varit. USA är bäst på allt. Men det hinner hända en hel del i ett landslag på tre år, påminner Sundhage om.
Hur stor nivåskillnad är det mellan lagen i dag, kontra för tre år sedan?
– Det är svårt att säga. Det är en sak att spela landskamper när det verkligen gäller. Nu har båda lagen spelat landskamper mot mindre bra motstånd. Det är efter matchen i dag som man kan besvara den på ett bra sätt.
”Där smäller det”
Om Sverige ska sno förstaplatsen i gruppen med en seger är det Sundhages gamla trotjänare som är nycklarna, tror hon.
– Caroline Seger och Hedvig Lindahl betyder en hel del. Om Lindahl är vaken, räddar bollar och sätter igång spelet snabbt och om Caroline Seger får chansen att spela smart och spela framåt kan det vara avgörande.
Vad måste Sverige undvika?
– Du ska ju spela mot Alex Morgan, där smäller det. Dessutom har du spelare på kanterna som kan ställa till lite problem. De är klockrena i straffområdet, dels i en kontringssituation men även om de skapar ett tryck.
Om Pia Sundhage hade flugits ner till Le Havre och lotsats in i omklädningsrummet på Stade Océane några minuter innan match hade budskapet varit tydligt.
– Alla taktiska saker har man redan berättat. Jag skulle förmodligen säga – Njut, vi är redan vidare i åttondelsfinalen och här får man spela mot världsmästaren, det kan inte bli bättre!
