Quaison, 28 på lördag, samma dag som landslaget VM-kvalar mot Kosovo på Friends arena, kan måhända uppfattas som något för ung, något för bra för att inta den färdriktningen.

Men han säger att valet gjordes på sportsliga grunder, inte monetära, även om han förstås får en bra slant för att lira i en liga en bra bit både bakom och bortom den italienska och den tyska.

– Det var en lång betänketid för mig under och efter EM. Jag kände att det var dit jag ville gå. Sedan jag lämnade AIK för ungefär sju år sedan så har jag kämpat i botten och jag var lite trött på det. Sanningen är att jag orkade inte med det mentalt.

– Spelar man i Europa tjänar man inte dåliga pengar heller. Det främsta i valet var att jag ville gå till en bättre klubb.

Vänja sig vid värmen

Tillvaron i den saudiska ligan skiljer sig inte oväntat en del från den i den tyska.

– Först och främst är det värmen, sedan är det lite fram och tillbaka med fotbollen. Saudierna är inte så organiserade, men de är tekniska. Så det är på gott och på ont. Vissa spelare är väldigt duktiga, vissa inte så duktiga. Det är blandat men överlag bättre än jag trodde, säger han.

Den stora omställningen har varit klimatet. I vissa matcher är värmen olidlig.

– Min första match, jag var som död efter tio minuter. Jag orkade inte. Det var kanske 40 grader. Men det är inte värmen utan luftfuktigheten som är det jobbiga. Man kan inte andas, svettas bara, blir helt slut.

– Jag har en kompis som bor med mig där nere. När han såg mig efter matchen trodde han att jag skulle dö. Jag var helt däckad, säger Quaison.

Inget lyxliv

Vardagslivet tycks han ha kommit in i lättare.

– För mig är det samma var jag än är. Jag är hemma och kollar på tv, spelar Playstation, ser på serier. Tyskland, Italien eller Saudiarabien, det är samma sak.

Schablonbilden av livet som proffs i Saudiarabien innehåller dyra gåvor till spelarna vid framgångar, flashiga bilar, ett liv i lyx. Så är det inte, enligt Robin Quaison.

– Jag har inte fått en Bentley eller en Rolex. Jag lever normalt. Jag kör en Hyundai, i Tyskland körde jag en ”Merca”.