Caroline Seger har varit lagkapten i tio år och firade i kväll sin 200:e landskamp med att vinna VM-brons. Veteran i fotbollssammanhang trots att hon ju faktiskt ”bara” är 34 år – och frågan är nu vad som väntar framöver.

– När allt går bra och man tar en medalj så är det lätt att säga att man ska fortsätta. Sen tror jag för min del att när VM-bubblan har lagt sig och jag kommit hem, det är då man får ta ett beslut, säger Seger i mixade zonen efter matchen med Linda Sembrant vid sin sida

– Jag tycker det här är det roligaste som finns, och har svårt att se att jag bara ska spela i klubben. Men jag vill inte ta det beslutet nu, tillägger Seger.

Spelar det in att det blev en OS-plats?

– Ja men såklart. Ett mästerskapslöst år kontra ett OS, det är inget man vill missa som spelare. Har man chansen att uppleva det ska man ta den. Men det är lätt när allt flyter på. Jag ska ju ta Sjögrans rekord (214 landskamper) men det kanske jag gör innan OS då.

Målvakt Hedvig Lindahl lyfter två saker när hon får frågan om vad som sammanfattar VM-laget: laganda och nya talanger.

– Lagandan säger man ju alltid men det är verkligen en unik känsla i den här gruppen.  Vi har jobbat hårt för att alla ska få synas och vara sig själva.

– Och sedan är det verkligen de unga som kommer in i den här gruppen. Se bara på Julia Zigiotti Olme som hade chanser på slutet. Det är hög kvalitet på de som har gått igenom ungdomsleden inom svensk fotboll.

Den klubblösa Linda Sembrants framtid har varit osäker. Men nu börjar den ljusna allt mer.

– Det är väldigt, väldigt nära, säger hon kryptiskt.

Sofia Jakobsson är i samma situation. Hon kunde inte bekfräfta klubb men i alla fall att det snart ska vara klart med en ny klubbadress.

– Det ska vara klart om någon vecka hoppas jag, säger hon.