– – –
En flygande start
När nedräkningen var över kändes allt ganska svalt. Fotbollsfantasterna viskade om en medioker match, om en premiär som inte lockade, om två lag som var lägst rankade av alla. Ryssland ryckte på axlarna. Sedan sköt man Saudiarabien i sank flera gånger om.
Lille Golovin glimrade, ryssarna jublade och saudierna såg sig själva i spegeln och undrade om deras insats var värdig ett VM-slutspel. Om allt kändes svalt? Inte för värdnationen. De bredde ut vingarna och fick en flygande start, hamrade in fem mål och tog tre poäng.
– – –
Övertidsglaset – halvfullt och halvtomt
Inget ger vinnarna mer glädje. Inget ger förlorarna mer smärta. Ena sidan lyfter segersvärdet mot skyn, den andra stupar på mållinjen och undrar varför världen är så orättvis. Den här gången hette vinnarna Uruguay och England.
José Maria Gimenez slog upp dörren till luftens rike, vann en nickduell och punkterade de egyptiska lungor som kippat efter Salah-luft. Några jordsnurr senare hittade Harry Kane en lucka vid Tunisiens bortre stolpe och ytterligare ett nordafrikanskt gäng föll i slutminuterna. Smärta på ena sidan, glädje på andra. Glaset var lika halvfullt som halvtomt.
– – –
Skruva den som Coutinho
Vad händer när man skiftar från blårött till gulgrönt? Hur presterar Philippe Coutinho när han byter Barcelona mot Brasilien? Vi behövde inte ens vänta en hel halvlek för att få svar. Den lille trollkarlen tittade upp, drog kaninen ur hatten, skruvade in bollen med en knorr som Beckham hade beundrat.
Att brassarna inte vann? Det säger mer om Schweiz – svårspelade och svårforcerade. Guldfavoriten fick nöja sig med en poäng, trösta sig med att Coutinho verkade intresserad av att spela fotboll medan fenomenet Neymar fokuserade på frisyrer och filmningar.
– – –
Magikerns miss
Jag tänker inte tala om hur bra han är eller hur viktig en VM-titel blir. I stället sätter jag fingret på en särskild sekvens från matchen mot Island. Som en vädergud piskade Messi upp en argentinsk storm, satte igång en kontring med sig själv som bollförare. I Barcelona hade han flammat förbi försvararna och avslutat i höger hörn eller serverat en målgivande passning.
Nu stannade han upp, tvekade och tvivlade – och det var så talande. Det här är inte Barcelona. Här tyngs han av pressen. Här kliver han fram från elva meter och missar en straff som kan straffa sig. Nu måste Messi resa sig i motvind. Ska vi tala om hur bra han är? Snarare om hur viktig matchen mot Kroatien blir.
– – –
Hjältens hattrick
I en annan värld, men i precis samma, lever Cristiano Ronaldo. I ett decennium har han tagit upp kampen med Messi, flåsat honom i nacken, plockat fem guldbollar med ett så monstruöst målsinne att han nu ses som tidernas bäste avslutare. De som inte köper det? Ronaldo såg till att sälja in det mot Spanien.
Visst, straffsparken var en straffspark och därefter målade han på De Geas tavla – men att i matchens döende minuter ge Portugal livet tillbaka klarar bara han av Ledarrollen gör honom starkare. Stora uppgifter gör honom större. Portugal ses inte som en seriös utmanare till guldet, men med Ronaldo är man det. Det har man varit i ett decennium.
– – –
Tyska kallduschen
De kom med ryktet om att vara världens bästa fotbollslag, de kom utan Leroy Sané – och de kom ingen vart. Glödande mexikaner forsade fram som lava, brände ihjäl tyskar som verkade lite mätta, lite chockade. När Hirving Lozano sprang in 1-0 skakade marken hemma i Mexiko enligt landets seismologiska institut.
Aztekernas arvtagare stötte in spjutet i fienden, fällde upp sköldarna och skyddade sin försvarsfästning. När domaren blåste av låg tyskar stupade på slagfältet och Rafa Marquez höjde trikoloren framför en jublade folkmassa. Tyskarna kom med ett rykte. Det betydde ingenting. Nu möter man Sverige. Inget får gå snett. Allt kan hända.
– – –
Var var VAR?
Du kan hata den, du kan älska den – men i slutändan får du lära dig att leva med den. VAR är här för att stanna, och faktum är att den inte fungerat fläckfritt men ändå finfint. Frankrike-Australien hackades inte sönder av det teknologiska verktyget. Varken Antoine Griezmann eller Mile Jedinak klagade – inte Andreas Granqvist eller nio miljoner svenskar heller.
Albin Ekdal hann jaga domare Joel Aguilar över hela planen och avslutade jakten först när mannen med pipan ritade en rektangel i luften och pekade på straffpunkten. Sedan klev kapten Granqvist fram och fick taket att lyfta. Som svar på frågan? Den här omgången var VAR lite överallt. Det tackar Sverige för.
– – –
Tro, hopp och nordiska poäng
För första gången någonsin deltar tre nordiska lag i VM. Alla har anledning att vara nöjda med omgång ett. Danmark var det bästa rödvita laget mot Peru, Island luckrade upp poängporten mot Argentina med kollektivets nyckel och Sverige slog Sydkorea i sin måstematch.
Nordmännen har kastat sig in i elden och behållit kylan, och de hoppas och tror på fler poäng. Samtidigt har Senegal stångat till sig Afrikas första poäng efter en märklig situation mot Polen. M'Baye Niang fick behandling, joggade in, hittade en lucka och utnyttjade ett polskt hjärnsläpp. Hela Senegal har hopp igen. Det har Norden också.
– – –
Kaptenens kanon
Blickarna inför avspark? De riktades mot Sergej Milinkovic-Savic. Han placeras i Real Madrid för en och en halv miljard kronor, klassas som en komplett mittfältare med kapacitet att bli bäst i världen. I premiären? Då avgjorde en annan spelare, en gråhårig general som avfyrade sin kanon.
Aleksandar Kolarov har en vidunderlig vänsterfot. Nu klev han fram och klippte till, skickade in en frispark som tog luften ur Costa Rica. Inför matchen tittade vi på Milinkovic-Savic. Efter VM fortsätter vi göra det. I första omgången lärde vi oss dock den sanna innebörden av ”gammal är äldst.”
– – –
Det peruanska hjärtat
De hade väntat i så många år, färdats så många mil och nu såg de sitt lag skapa så mycket i så många minuter. Sedan rasade allt. Sedan krossades det peruanska hjärtat.
Peru hade fans och förväntningar, hopp och hysteri – men när Christian Cueva lyfte en straff över ribban satte han krokben för sin egen nation. En halvlek senare hade Danmark tagit ledningen och vägrat släppa den. Har Peru ett liv till? Kanske. Så länge som de väntat och så många mil de färdats vore det synd om allt tog slut innan det ens börjat.