2021 blev Daniel Ståhl olympisk guldmedaljör i diskus, inför i princip tomma läktare i ett starkt covid-präglat Tokyo.

I år, när det var fullsatta läktare i Paris, gick det betydligt sämre.

Aldrig nära pallen

Ståhl, som har haft en tung säsong där han har haft svårt att nå de längderna han nått regelbundet de senaste åren, nådde inte längre än 66,95 – nästan två meter från OS-guldlängden 2021 (68,90), och nästan fem meter från hans svenska rekordlängd (71,86).

– Det är så tråkigt att man inte får till det på tävling som jag får det på träning. Jag vet precis vad jag ska göra, men när jag kopplar på adrenalinet så blir det bara fel, säger Ståhl till SVT Sport.

Han såg dock inte allt för missnöjd ut, utan bjöd på ett stort leende och några studsande steg efter sitt femte kast, som mätte 67,48, men blev underkänt i efterhand.

– Grenledaren kom precis innan mitt sista kast och sa att han tyckte att det såg ut som ett övertramp. Jag tyckte inte att det kändes så, säger Ståhl, som har överklagat det beslutet.

Alekna tog över pappans rekord

I och sina resultat var han aldrig nära att utmana om pallplatser, i tidernas bästa olympiska final – där det tidigare olympiska rekordet överträffades två gånger.

Först, i den andra omgången, slog världsrekordhållaren Mykolos Alekna till med 69,97 – åtta centimeter längre än hans pappa Virgilijus Aleknas vinstresultat från Aten-OS 2004.

Rekordbra OS-final

Men i omgången därefter slog Jamaicas Roje Stona, som tidigare hade ett personligt rekord på 69,05 och aldrig varit i en global final tidigare, till med ett kast som mätte exakt 70 meter – vilket räckte till OS-guld.

Australiens Matthew Denny tog brons på 69,31. Längre har man aldrig behövt kasta för att ta en OS-medalj.

–Jag ville för mycket i dag. Jag blir sjua i dag, men en sån är bra, historisk final har det ju aldrig varit. Det är magiskt, häftigt att få uppleva, säger Ståhl.