De internationella kvalgränserna för att få tävla i sommarens OS-tävlingar i maraton är 2.11,30 på herrsidan, och 2.29,30 på damsidan.
Dessa tider har inte mindre än fem svenska löpare (David Nilsson, Mustafa Mohamed, Charlotta Fougberg, Carolina Wikström och Hanna Lindholm klarat), flera av dem med råge.
Topp åtta-krav
Trots det är det långt ifrån otroligt att ingen av dem får åka till OS i Tokyo.
Anledningen är att Sveriges Olympiska Kommitté, som sedan många år tillbaka har som krav att idrottarna ska ha visat att de kan nå en topp åtta-placering för att få en OS-biljett, har satt upp extremt hårda krav för att maratonlöparna ska få en OS-plats.
För herrarna gäller det att klara 2.08,00, och för damerna 2.25,00.
Det är krav som är unikt hårda sett ur ett internationellt och historiskt perspektiv. Faktum är att 2.08,00 räckt till guld vid alla OS som har avgjorts, förutom 2008.
”En besvikelse”
SOK:s krav har inte gått obemärkt förbi i världseliten, där de svenska löparna får gott om sympati.
– Jag känner Mustafa (Mohamed) väldigt väl, och när han klarade OS-gränsen så var jag så glad för hans skull. När jag sen fick reda på att deras OS-kvalgräns ändrats så var det en besvikelse, för alla idrottare i världen vill ju till OS, säger den fyrfaldige OS-guldmedaljören Mo Farah till SVT Sport, och förklarar att han tror att SOK:s hårda krav är skadliga för svensk idrott på lång sikt:
– Det som är viktigt är att ge unga och duktiga barn hopp och förebilder. Jag kan förstå att de har topp åtta-regler, men jag tycker att det måste ändras.
– För om man bara bryr sig om de som har slutat topp åtta, vad händer de med alla andra? Till exempel så kan ju såna som man inte trott ska hamna topp åtta ta en överraskande vinst, eller ett överraskande personbästa.
Mo Farah, som de senaste åren satsat mest på maraton men i sommar siktar på att ta sitt tredje raka OS-guld på 10 000 meter, är tydlig med att han inte bara talar i egenskap av Mustafa Mohameds vän.
– Jag tycker att de bara måste ge dem (svenskarna) en chans. För om Mustafa får chansen, eller två andra svenskar, så kan svenska folket titta på tävlingarna, och de unga får förebilder. Då får man bra berättelser, om varifrån de kommer och vad de har uppnått, säger han.
”Det låter galet!”
Belgaren Bashir Abdi, som i fjol sprang tidernas snabbaste 20 000 meters-lopp, reagerar ännu starkare när ämnet kommer på tal.
– 2.08, det låter galet! Den internationella gränsen är 2.11,30, och de här grabbarna har ju sprungit 2.10! Så de förtjänar ju verkligen att få åka till OS, säger den regerande EM-silvermedaljören på 10 000 meter, och fortsätter:
– Det här är inte motiverande för idrottarna. Det här är snarare hur man inte motiverar idrottarna. Om man ska hålla på på det här sättet, hur ska ungdomarna då tänka i framtiden?
– Jag hoppas att de kommer tillbaka med ett annat beslut, för det låter riktigt galet.
Vad vill du säga till SOK?
– Låt dessa idrottare åka till OS i Japan! De förtjänar det, de sprang ju på 2.10, och inte 2.11, så vad mer ska de behöva göra? De förtjänar verkligen att få tävla i OS och jag hoppas att jag får se dem där.