David Nilsson har faktiskt också hunnit med ett lopp däremellan, en halvmara nära Cape Cod i delstaten Maine, där han tillbringat den mesta träningstiden efter Lidingöloppsäventyret.

– Jag hade hoppats på lite sämre motstånd, det var lite bra prispengar där. Jag hade hoppats på att kunna hålla min marafart. Vi passerade 10 km på under 31 minuter och då insåg jag att det var läge att släppa av och tänka på Chicago, säger David som till slut blev sexa på 1.08.39, drygt fyra minuter över hans pers på distansen.

I övrigt har han bekantat sig med asfaltsunderlaget i klassisk miljö längs med Boston Marathons bana, bott på Wellesley College och försökt läka ihop efter ett intensivt terränglopp på svensk mark. Nilsson persade med 3.5 minut på Lidingöloppet, hade länge häng på täten men blev ändå nöjd trea. Tiden 1.38.45 gör honom dessutom till historiens sjätte bäste svensk.

”Ett optimalt lopp”

– För mig blev det ett optimalt lopp, jag släppte när det gick lite för fort, sprang i min egen fart hela tiden och kunde plocka efterhand. Jag vet ju att det är ett lopp som passar mig, säger Nilsson som redan på terräng-EM ifjol visade sin klass.

Svensken blev tia och togs ut i en kontinentaltävling mot bland annat USA, en rivstart på ett 2016 där han sin vana troget tävlat extremt flitigt.

– Jag brukar hamna runt 40 lopp. Jag har nog bara sex-sju tävlingsfria helger och vissa gånger är det dubbla lopp på en helg, så det kan nog landa på 45. Jag tänker att jag både vill och kan ha nytta av att tävla på alla sträckor, förklarar han sin filosofi där han också skiftar underlag och då hårdfokuserar på det som just då gäller, nu alltså asfalt.

– Det hade kanske behövts ett par veckor till, asfalten lär bli ett lika stort problem som distansen. Jag är stark energimässigt, men jag tror att det blir muskulärt nedbrytande.

Siktar på VM-kval

David Nilsson har ett pers på 2.17.19 på maraton och siktet är inställt på att ta sig under 2.17 och därmed kvala in till VM i London nästa år på 42 km. Han kallar allting under den tiden för ”ett plus”, men känner också att det kan bli så att kroppen inte svarar och då är målet åtminstone under 2.20 vilket skulle placera honom som tvåa i Sverige i år bakom Mikael Ekvall som redan är VM-kvalificerad.

Istället tar han sikte mot att avsluta året starkt med terräng-NM och så småningom EM, ett 2016 som han tycker varit hans jämnaste hittills men där han saknat några toppar till. Höjdpunkterna, utöver Lidingöloppet, ser han i segrarna i Nordic Challenge, landskampen över 10.000 mot nordiska kollegorna och dessutom vinsten i Finnkampen. Han är aningen missnöjd med att inte ha persat på sina ”huvuddistanser”, varken 10.000 m bana eller halvmaraton, men samtidigt slagit rekord på 3000 m både inne (8.10,85) och ute (8.09,45), 5000 inne (14.03,28), 10 km landsväg (29.03) – plus Lidingöloppet då.

Och det kan ju mycket väl bli en putsning på maratiden på söndag. Därefter, tro det eller ej, lite vila!

– Chicago blir en riktig urladdning. Efter det ska jag ta det lugnt. Inget terräng-SM för min del!