Det var en helgnatt i september 2012 som den då 38-årige småbarnspappan drabbades av den hemska olyckan. Han hade haft en glad kväll i Stockholmsvimlet med sina golfkompisar, blev lite överförfriskad och hamnade utan att själv veta hur på Sandsborgs tunnelbanestation. Plötsligt föll han ner på tunnelbanespåret, slogs medvetslös och blev liggande orörlig.

Som tur var bevittnades händelsen av en annan man, som hoppade ner till Johnny, men istället för en hjälpande hand så rånades han på plånbok och mobil och lämnades till sitt öde. Tio minuter senare kom tåget och körde över honom.

– Jag försöker att inte tänka tillbaka. Jag minns framförallt ingenting av det som hände. Jag har ju sett övervakningsfilmerna i rättegången så jag vet ju vad som har hänt, men jag förstår inte riktigt vad som har hänt egentligen, säger han till SVT Sport när vi möter honom på Kallfors Golfklubb en skön junidag.

Mannen greps och dömdes

Hela händelsen, som upprörde svenska folket stort, fångades alltså på bild av kamerorna på stationen. Mannen bakom dådet kunde gripas och dömas, men för Johnny Granberg var rättegången bara en del av en smärtsam resa tillbaka.

Han hade tur mitt i kaoset. Ena benet krossades, han hade svåra brännskador, på vänsterfoten förlorade han fyra av fem tår, men han överlevde. Mycket tack vare rådige Johan Matti, resenär på olyckståget och en person som trotsade dom livsfarliga strömskenor som löper under tåget och kröp under till panikslagne Johnny och höll honom vid medvetande tills räddningstjänsten kom. En insats som välförtjänt hyllades vid Svenska hjältar-galan 2013.

”Fantastisk människa”

– Det har varit fantastiskt att få träffa Johan som kom ner till mig på spåret och nog är en bidragande orsak till att jag överlevde. En fantastisk människa. Min dotter brukar ofta prata om Johan som sträckte ut sin hand. Sånt värmer när man hör det.

Dottern Elsa, nu fyra år och sambon Louise har varit ett enormt stöd i vägen tillbaka till livet. Sju stora och krångliga operationer har frestat på, totalt 122 läkarbesök under åtta månader och ovanpå det drabbad av sjukhussjukan, något som fortfarande sätter ner hans hälsa. Han jobbar på IT-avdelningen hos en stor budfirma, kom tillbaka till 50 procent, men har sen april varit heltidssjukskriven för de återkommande djupa svackorna. Tur då att ljusglimtar finns, bland annat i dottern.

–  Min fantastiska dotter har ju betytt otroligt mycket. Just när man har henne med, då glömmer man gärna bort att man har ont. Man försöker bita ihop och göra lite saker som hon vill.

En annan sak som lyfter honom är kärleken till golfen. Han var redan före olyckan en duktig golfare, med runt 3-4 i handicap, och var fast besluten att hitta tillbaka till sporten. Och det har gått häpnadsväckande fort och bra. Vi är med honom på ett kärt tisdagsevenemang, en kompistour som flyttar runt på golfklubbar i stockholmsområdet och den här veckan har dom hittat ut till Kallfors GK i Järna utanför Södertälje.

Umgänget en viktig roll

Det är ett skönt surr mellan dom mångåriga kompisarna, lite psykningar och glada tillrop i gänget där Johnny är en av dom bästa, sina fysiska begränsningar till trots. Han har fortfarande runt 8 i spelhcp och är stabil på den nivån och ofta med i toppen.

– Jag gjorde en runda på den här banan ifjol, i hällregn, på två över par, minns han med ett skönt leende.

– På många sätt är jag nästan en bättre golfare nu än förut. Dels lite klokare och smartare eftersom jag inte kan slå från för kluriga lägen. Det gäller att vara där det är klippt, sluttningar, tjockt gräs och stubbar och stenar är inte det bästa stället att vara på om man inte kan röra det ena benet och har lite borta på den vänstra foten, säger han och visar den specialsula som finns i vänsterskon, kraftigt uppbyggd för att kompensera för fyra amputerade tår.

Kompisarna är imponerade och vet vilken roll det här umgänget har för Johnny.

– Det betyder jättemycket; gemenskapen, golfen. Det är jätteviktigt nu, säger Mattias Nylin som förstås chockad följde det som drabbade kompisen för snart tre år sen.

– Först blev man ju förbannad, säger han med riktning förövaren. Och sen förstås väldigt orolig. Det är fantastiskt att se honom tillbaka.

”Får rysningar av tåg”

Och det är inte bara golf med kompisgruppen. Genom olyckan har han hittat till handikappgolfen (handigolf) som har en egen tävlingstour (där han redan vunnit en deltävling!) och som debuterar på SM-veckan i Sundsvall i slutet av juni. Han drömmer om att kanske bli svensk mästare.

 – Att bli svensk mästare finns det ju goda chanser till eftersom jag ofta spelar väldigt nära mitt handicap eller nåt slag bättre. Men det skulle ju vara en riktig ära att vinna scratchpriset där (den med allra lägst antal slag oavsett handicap), men där har vi ju några riktigt duktiga spelare att tampas. Förhoppningen är ju hursomhelst att vara med och slåss medaljerna.

Sporten är som sagt viktig i hans liv, han åker ibland och tittar på fotboll, men undviker helst tunnelbanan. Och Sandsborgs tunnelbanestation har han fortfarande inte besökt snart tre år efter olyckan (”det vill jag bara inte”).

– Jag får rysningar varje gång tåg kommer in på perrongerna. Det är ingen skön känsla, berättar han och konstaterar att händelsen också satt spår hos dottern.

– Hon brukar berätta att man inte får stå på dom vita linjerna på perrongen.

Han försöker glömma och gå vidare. Och har mitt i allt ändå fått en förändrad syn på livet.

– Jag försöker se framåt och göra det bästa av varje dag. Och det är väl någonting man verkligen har lärt sig. Man uppskattar varje dag väldigt mycket och behöver inte göra så extremt mycket för att det ska vara en bra dag!