För två år sedan bestämde sig friidrottstränarna Gladys Samuelsson och Sara Wäsström från Spårvägens FK i Stockholm att starta upp en ny sektion i söderförorten Sätra. I upptagningsområdet ingår Bredäng och Vårberg, två stadsdelar som av polisen definieras som utsatta områden.
– Trots att hallen stod här var det inte många från området som tränade friidrott. Därav startade vi upp det hela för att kunna göra en skillnad, göra en insats, säger Gladys Samuelsson.
Kan finnas språkförbistringar
Idag tränar runt 30 barn tillsammans på Sätra IP. Tränaren Sara Wäsström är glad över att så många har hittat hit, men känner också att det finns utmaningar.
– Det är mer krävande att vara ledare i socioekonomiskt svagare områden. En väldigt stor del är kommunikationen. Vi vill nå ut med information och det kan finnas språkförbistringar. Av olika skäl finns det ett föräldraengagemang som är lägre.
– Och då bygger väldigt mycket på att vi når direkt till barnen. Påminna, uppmuntra, se till att de kommer till tävlingar och träningar. Svara på alla typer av frågor som man i andra sammanhang kanske bara kan mejla ut och så är det någon annan som säkerställer att barnen får informationen, säger hon.
Vill sänka trösklarna för barnen
Sara Wäsström upplever att stödet som Spårvägen har fått inte täcker in alla behov som finns. De statliga integrationspengarna, som fördelas via Riksidrottsförbundet, har varit öronmärkta för utbildning- och rekryteringsinsatser.
Totalt handlar det om ett projektstöd på 17 000 kronor, där 7 000 har gått till rekrytering av ledare och 10 000 till utbildning av styrelse och ledare i mångfaldsfrågor.
Tränarna i Sätra skulle vilja att det fanns bidrag som också täckte in ledersättningar och sänkta träningsavgifter.
– En jättestor del av skälen till att barn inte engagerar sig är en dålig ekonomi. Jag tror inte alla förstår hur tajt ekonomin är i vissa hushåll, säger Sara Wäsström.
”Säkerställ att det finns tillräckligt med resurser”
Av åtta riksdagspartier vill sju se en ökning av det riktade statliga stödet till idrottens integrationsarbete efter valet.
Om du skulle rikta dig direkt till riksdagspartierna, vad skulle du vilja att de gör?
– Jag skulle vilja att de säkerställer att det är mycket mer lättillgängligt, att det är lägre kostnader att vara med i organiserad idrott. Det är jätteviktigt. Och att man säkerställer att det finns tillräckligt med resurser inom idrotten. I dag bygger det mesta på ideella krafter.
Integrationspengarna till idrotten
De riktade statliga pengarna till idrottsrörelsen (RF) kommer från två olika håll:
1. Idrott för nyanlända
2. Idrotter i segregerade områden
Idrott för nyanlända (2015 – pågående)
Under den stora flyktingvågens år 2015 beslutade regeringen att satsa pengar på idrott för nyanlända. Stödet var som störst 2016 (84 miljoner kronor). De två senaste åren har stödet minskat rejält och halverats två gånger om. Nedgången kan delvis förklaras av coronapandemin, men beror framför allt på en mer restriktiv migrationspolitik, enligt Riksidrottsförbundet.
2015: 52 mkr
2016: 84 mkr
2017-2020: 64 mkr
2021: 32 mkr
2022: 16 mkr
Källa: RF
Idrotter i segregerade områden (2017 – pågående)
Sedan 2017 har regeringen också satsat 14 miljoner kronor årligen på idrottsföreningar i socialt utsatta områden.
Det handlar om att möjliggöra för ökade idrottsaktiviteter i dessa områden, exempelvis att rekrytera fler idrottskonsulenter och idrottsledare.