När Luleåstjärnan Sara Grahn testade positivt för covid-19 med knappt två veckor kvar till OS-premiären – och förbundskapten Ulf Lundberg valde att ersätta henne i truppen – förändrades också läget för den förre Modomålvakten som spelar collegehockey i Minnesota-Duluth.

Från tilltänkt andremålvakt bakom Grahn till en plats i rampljuset som nummer ett.

Men det verkar inte bekomma henne. Söderberg står i solgasset i OS-byn i Peking vid en pressträff och verkar hur lugn som helst.

– Man ska inte tänka på vad det är för mästerskap utan att det är som vilken match som helst. Då tror jag att det är enklast att hålla ett lugn och känna trygghet. Visst är det lite nervöst, men det brukar oftast vara bra att ha lite pirr i magen, säger hon inför OS-premiären mot Japan på torsdagen.

Bäst i väst

Söderberg står på 15 A-landskamper, har aldrig spelat ett mästerskap med Damkronorna, utan fått spela ett antal strömatcher i samband med landslagsturneringarna. I OS-kvalet i november vaktade hon kassen i en av matcherna.

Hon har dock tagit stora kliv de senaste två säsongerna. Efter att ha varit andremålvakt i Minnesota-Duluth de två första säsongerna, är hon sedan förra säsongen förstemålvakt och blev i fjol utsedd till västra collegeligans, WCHA:s, bästa målvakt.

– USA är en väldigt bra miljö att utvecklas i. Jag fick inte spela så mycket mina två första år, då hade vi USA:s guldmedaljörsmålvakt (Maddie Rooney) som stod framför mig. Men de två senaste har jag fått stå alla matcher och då har jag fått en skjuts i min utveckling, säger hon.

Emma Söderberg kommer från lilla Järved utanför Örnsköldsvik och har därmed samma moderklubb som före detta megastjärnor som Henrik och Daniel Sedin och Markus Näslund.

Spelade herrmatch

Under OS-uppehållet 2018 lånades hon ut i en match till Järveds herrar och spelade en division 3-match tillsammans med pappa Ove.

– Det var väldigt speciellt, kul att få dra på mig min moderklubbströja, och så var det många gubbar ute på isen. Så det var roligt att få spela med pappa, säger hon och skrattar åt minnet.

Pappa och mamma Karin följer varenda match Emma spelar.

– Med tidsskillnaden till USA så får de sitta uppe vid två-tre på natten och se mig spela, men det gör de varenda helg, berättar hon.

Nu får de bänka sig framför tv:n och se dottern spela i OS.

– Det har varit en dröm länge, som damspelare är det här det största du kan göra. Så det är en stor ära att få representera sitt land, säger hon.