Jenni Hiirikoski fick en skridskoskena över halsen i en otäck olycka i SM-finalen mellan Luleå och Brynäs.

Incidenten fick stor uppmärksamhet och SDHL började gräva i frågan ”vad kan vi göra för att säkerställa spelarnas säkerhet?” och inte minst ”vad har vi råd att göra?”.

– Än så länge har vi inte så pass mycket resurser att vi kan ha fullsatta team varje dag runt lagen som man har i till exempel SHL. Det gäller att, utan att ha resurser, försöka hitta knep för att utöka kompetensen kring att hantera skador, säger Alsenfelt.

Kan vara brandmän

Att införa ambulanser vid matcherna, likt SHL, var inte aktuellt. Men för att kunna hantera akuta situationer landade kravet i en ambulanssjuksköterska eller motsvarande kompetens på varje match.

– Du kan vara läkare och ha de utbildningarna, eller du kan ha två som är brandmän men som har jobbat inom ambulansen tidigare. Klubbarna får skicka in sin uppställning till den läkargrupp som vi har satt i hop och så bedömer de om kraven möts.

– Vi är jättenöjda och klubbarna har verkligen svarat bra och ändrat om med personal för att verkligen få till detta.

”Får en tankeställare”

SDHL har dessutom haft en utbildning med personal runt lagen, så som materialare, i första omhändertagande om skadan eller olyckan är framme. Två-tre medarbetare per lag deltog i en dagslång utbildning i bland annat HLR och blödningar och att stabilisera nacke.

Alsenfelt beskriver säkerheten i dag som god i ligan och tycker att det hänt mycket bara det senaste året. Inte minst sedan Jenni Hiirikoskis skada, även om frågan var prioriterad redan innan.

– Man får sig en tankeställare och det väckte mer intresse utifrån som gjorde att det kanske kändes lite mer inombords.