Rögleforwarden kommer ut i arenafoajen där spelarna möter pressen under pandemin för att kunna hålla ordentligt avstånd. Han gör det med ett leende på läpparna efter gårdagens storseger med 5–1 över Växjö i den tredje SM-finalen.

En nödvändig seger för Rögle som håller liv i gulddrömmarna efter att ha reducerat finalserien till 1–2 i matcher.

Leon Bristedt bidrog med en assist, har gjort poäng i sex av de sju senaste matcherna och med tio slutspelspoäng, fyra mål och sex assist, delar han ledningen i poängligan.

Något han inte säger sig ha koll på:

– Jaså, det hade jag faktiskt ingen aning om. Det är kul att få hitta sätt och bidra lite, jag har haft det tufft stora delar av säsongen så det är kul att det kommer vid rätt tillfälle.

”Har en bit kvar”

Han är tillbaka poängmässigt.

Men inte hundra sett till istiden. Före covid-19 snittade han 17.07 per match, näst mest av Rögles forwards.

I går hade han 13.09 i speltid.

TT: Rent fysiskt, var ligger du i jämförelse med innan du blev sjuk?

– Jättesvårt att säga, jag har haft den här sjukdomen ganska länge och det är först nu det börjar släppa och bli bättre. Självklart har jag en bit kvar, men när jag väl är på isen skulle jag säga att jag är där jag har varit, säger han.

– Jag skulle nog klara att gå upp lite till i speltid, men vi har så djupt lag så då är det bättre att jag är lite försiktig, säger han.

Rögles breda trupp har blivit Leon Bristedts lycka. Han har fått den tid han behöver för att återhämta sig.

”En prövande tid”

Bristedt, stockholmare med IK Waxholm som moderklubb, blev sjuk i december. SHL har haft massor av coronafall under säsongen, de allra flesta har varit borta någon vecka och sedan återvänt.

Leon Bristedt tillhör de fåtal som drabbats hårt med långvariga sviter. Han fick vila hela januari och sedan comebacken i februari har det varit upp och ned. Han har beskrivit det som att en träning eller match har tömt honom på krafter som efter ett maratonlopp.

För Bristedt, som har farten och energin som adelsmärke, har det varit tufft.

– Det har inte varit hopplöst, jag har tränat på och vetat att den dag kroppen svarar så kommer jag att vara med och bidra. Men det har varit frustrerande eftersom det har tagit så pass lång tid. Jag har fått otroligt bra hjälp av tränarna och hela organisationen. Jag har fått tid, stöd och vilat längre perioder.

– Det är en prövande tid, men det är då man lär sig saker och jag tror att oavsett vad så är det saker man kan bära med sig vidare i livet, säger han.

KLIPP: Rögle vann första SM-finalen någonsin i Ängelholm