Vi träffar Sara Jakobsson i en av hallarna knutna till Kinnarps Arena. I somras flyttade hon hem till Jönköping igen, efter en stund i Gävle och Brynäs IF. Omedelbart vid hemkomst begav hon sig hit. Satte sig i den nedsläckta hallen utan is. Hon var hemma.
Kan inte vara i en ishall
Beatrice Johansson, med förflutet i Sundsvall och Modo, kan inte vara i en ishall. Inte just nu. Ljudet, lukten – kylan. Det är för känslosamt.
Förra julen kunde inte Beatrice få i sig en tugga av maten. Då bestämde hon sig, för att sluta med ishockey – hon måste bli bättre.
Men drömmen lever kvar, att en gång kunna spela igen.
– Någon gång kanske förutsättningar bli bättre för damhockeyspelare, säger Beatrice Johansson.
”Så verkligheten är”
Så fort Sara får tid över sticker hon ner till ishallen. Är det inte allmänhetens åkning så kan hon alltid snacka till sig lite istid av vaktmästarna. Hon har alltid varit ishockeyspelare – och kommer alltid att vara det. Men som läget är nu, kan hon inte vara med i ett elitlag.
– Hockeyn på elitnivå är en hundraprocentig satsning. Och har du ett hundraprocentigt jobb också så är du plötsligt uppe i 200 procent. Det är kanske svårt att tänka så, men det är så verkligheten är.
Här hittar du allt om gransknignen #Idrottslöner.
Har du tankar och erfarenheter inom ämnet jämställdhet och idrottslöner? Vi tar i så fall gärna emot din berättelse och kanske tar upp den senare. Mejla till idrottsloner@svt.se