– Jag hade gärna fortsatt. Det är inte med glädje jag tagit det här beslutet, poängterar Zell.

Åsa Mattsson var ledare för damlandslaget 1994–96 och Marie Svan hade en tränarroll 2005. Men i övrigt har det varit och är en herrklubb, att träna och leda svenska landslagsåkare.

Därför var det många som hoppades på ett trendbrott när Zell anslöt ifjol. Men uppdraget blev kortvarigt. Zell har haft en 50-procentig tjänst medan hon haft kvar en lika stor tjänst på Dala Sports Academy. 

– Jag hoppades att det skulle fungera men jag har under året upplevt att det inte fungerar. Det blir inte de rätta förutsättningarna för att göra ett bra jobb. Och då är det inte roligt.

Att det inte blev som det var tänkt erkänner även skidförbundet.

– Vi har väl sett att lösningen inte var helt optimal, erkänner längdchefen Johan Sares till SVT Sport.

Zell berättar att just det faktum att hon inte varit med lika mycket som de andra tränarna har gjort jobbet svårt. Svårare att var lika delaktig och och var del i ett teamarbete.

– Det blir ju svårare att gå in och få lika mycket respekt hos de aktiva, säger Zell.

”Man missar information”

– Bara en sådan sak som att vi på läger bor separerade, jag och de manliga tränarna, gör att man missar en del information. Det gäller att hålla alla informerade, säger Zell.

Men hon menar att det hade varit likadant om en man hade varit ensam med två damtränare.

– Det har inget med könet specifikt att göra, att det blir så här, säger Zell.

Men hon menar att det har funnits utmaningar med upplägget.

– Exakt vad de utmaningarna har varit håller vi internt.  Men orsaken är de förutsättningarna som jag jobbat under.  Jag visste ju att jag gick in detta på 50 procent men det har varit tuffare än jag hade väntat mig.

Men finns förutsättningarna för en kvinna att göra ett bra jobb i framtiden i landslaget, om denne får en 100 procents tjänst?

– Ja, det hoppas jag verkligen. Men då gäller det att ge dem samma förutsättningar.