Leo Johansson står på skidstadion i Falun efter ett träningspass som hade syftet att se hur kroppen reagerade efter ett tempopass dagen innan.
– Det känns bra, säger han med ett leende.
Förstörde näsan
Leo Johanssons mardröm började fredagen den 14 januari. Han berättar om ett dygn när snabbtesterna avlöste varandra med olika resultat.
– Jag gjorde tolv tester på 24 timmar. Näsan var helt förstörd och jag var helt nojig, säger han.
Men på lördagsmorgonen, precis före landslaget skulle flyga från Östersund till OS-uppladdningen i italienska Livigno, kom det definitiva beskedet: Han hade smittats av coronaviruset och OS-debuten var i fara.
–Jag kände ingenting, men var helt chockad. När första beskedet kom rasade hela världen.
Direkt inleddes smittspårningen.
– I början var det jättejobbigt eftersom man gjort allt för att inte bli sjuk. Nu är jag ganska säker på att jag smittades i samband med Skandinaviska cupen i Falun.
Det var en tävling som landslagsläkaren Jan Wall befarade skulle kunna orsaka smitta.
Kamp mot klockan
Tiden efter covidbeskedet har varit en kamp mot klockan för Leo Johansson.
– Man slogs ner rätt mycket när man fick beskedet och i början var det inte jätteljust att jag skulle få åka till OS. Men så länge jag kände mig frisk och att det fortfarande fanns en chans, var det bara att gå för det.
Under förra veckan tränade Leo Johansson efter en noggrann plan, som bland annat tagit hänsyn till risken för följdverkningar av infektionen.
–Det finns ju en risk att få hjärtmuskelinflammation. Därför gällde det att vara försiktig. Men jag har känt mig bra hela tiden, säger han.
Parallellt har PCR-testerna avlöst var andra:
–Jag ska göra fyra negativa tester inom 120 timmar för att kunna åka, berättar han.
På torsdag flyger skidlandslaget från Oslo till Peking. Leo Johansson räknar med att vara med på det planet.
–Jag är hoppfull. Nu ser det ljust ut och allt känns bra.
Herrarnas OS börjar med skiathlon den 6 februari.