Sedan förra OS har svensk sprintåkning tappat Stina Nilsson, Hanna Falk och Ida Ingemarsdotter. Ovanpå det är Linn Svahn långtidsskadad.

Det skulle skapa hål som vore omöjliga att fylla i vilket landslag som helst – men inte i det svenska.

Krutpaket

När jag 2015 gjorde en film om Toini Rönnlund – den första svenska skidkvinnan att vinna OS – besökte vi en träning med skidgymnasiet i Lycksele. Där fanns en åkare som flög upp för backarna. När vi tittat en stund gick Toini fram och sa: “du är ju ett riktigt krutpaket!”

Då hade Jonna Sundling vunnit junior-VM med en större segermarginal än någon gjort före henne och hon drog blickarna till sig från den gamla mästaren på den där träningen.

Nu är hon också olympisk mästare – 54 år efter att Toini vann de första gulden. Sättet att vinna på var närmast en kopia av det hon gjorde för åtta år sedan, som junior.

Fel på tidtagningen?

När jag såg hennes mellantid efter 600 meter i kvalet idag trodde jag det var något fel med tidtagningen.

Snart förstod jag att det inte var så.

Detta var ännu en sådan där dag när krutpaketet Sundling fyrade av explosion efter explosion som ingen annan var i närheten av.

På behörigt avstånd lyckades också världscupsäsongens dominant Maja Dahlqvist kämpa sig till silvret i ett strävt före som inte gynnar hennes sätt att åka skidor.

Hur är det möjligt?

Det kan förstås vara en slump att så många skickliga sprintåkare kommer fram. Unika individer som råkar finnas samtidigt i samma sport.

Framgångsrikt system

Det kan också vara ett framgångsrikt system som Sverige skördat frukter av under lång tid.

I början av 2000-talet började svenska landslagstränare – allra mest Ola Ravald – nyfiket utforska och utveckla metoder att träna den nya grenen sprint.

Det ledde till tidiga framgångar med VM-guld till Thobias Fredriksson och Emelie Öhrstig. OS-guld till Björn Lind och sprintstafettlag för både herrar och damer.

Sedan dess har Sverige nästan hela tiden haft framgångsrika sprintåkare.

Fler bakom medaljörerna

Bakom dagens medaljörer var också Emma Ribom i final. Johanna Hagström var nära medalj på VM ifjol – men platsade inte nu. Anna Dyvik försvann i kvartsfinal idag men är på bra dagar med och slåss om pallplatser. Och bakom finns färska juniorvärldsmästare.

Mycket har hänt på 20 år och åkning, material och träningsmetoder utvecklats.

Men den ledande positionen Sverige snodde åt sig då startade en våg som nya tränare och nya åkare surfat vidare på till bragden i Peking.

KLIPP: Här fixar Jonna Sundling OS-guldet i Peking