Svaret kommer ganska snabbt när Fredrik Ekblom får frågan vad han tänker på när man säger ”Indy 500”.

– Det går otroligt fort. Och om man vinner är man en legendar där i många årtionden framöver. Sett i intäkter över tid är en vinst värd säkert 50 miljoner för en förare, säger Ekblom inför söndagens racingklassiker.

Indy 500, som har sitt namn efter totallängden i miles (motsvarande 80 mil), rymmer fler historier och sedvänjor än vad Indianapolis Motor Speedway tar åskådare. Arenan i Indiana i USA, helig motorsportmark, har idrottsvärldens största sittplatskapacitet på omkring 257 000 åskådare – och med cirka 50 000 ytterligare på ståplats ramar det in Indy 500 som världens enskilt största idrottsevenemang, när det handlar om åskådare.

”Svinhäftigt”

Allt det där känner Fredrik Ekblom till. Racingstjärnan från Örebro har fyra STCC- och TTA-titlar – men 1994–1996 gjorde han bland annat tre lopp i cart, föregångaren till dagens Indycar där Indy 500 är flaggskeppet. Ekblom var anmäld till Indy 500, men eftersom han var oerfaren och backup till en mer erfaren amerikan kom han inte till start.

1994, i samband med att han tillhörde rookieprogrammet, bodde Ekblom i Indianapolis, huvudstaden i delstaten Indiana i mellanvästern. Och då såg han det årets Indy 500, ett minne som etsat sig fast.

– Det var svinhäftigt, utbrister Ekblom. Bara att ta sig fram till arenan på morgonen var en jättegrej, och hela publikhavet... Det är så väldigt många traditioner, sättet som de bygger upp stämningen på är verkligen jättehäftig.

Mjölk till segraren

Just alla traditioner som omger Indy 500 – som med några avbrott under första respektive andra världskriget har avgjorts varje år sedan 1911 på Indianapolis Motor Speedway i maj i anslutning till Memorial Day – är det som gör loppet så stort, menar Ekblom.

Exempelvis framförandet av ”Back home again in Indiana”, det stora ballongsläppet efter nämnda sång och att vinnaren segerdricker mjölk.

– Många i USA har sett loppet sedan de växte upp. De var där med sin farfar, nu tar de med sig sina barn och åker dit. De som inte är så intresserade annars tittar i alla fall på Indy 500 av gammal hävd, säger Ekblom.

-Förr var det en hel månad, nu har de tajtat ner programmet till två veckor. När jag var där och körde så var det Indy 500 som allt handlade om. Man sa att resterande som vi körde bara var en bisyssla för att mekanikerna och förarna skulle ha något att göra.

Hoppas på Ericsson

Kenny Bräck (1999) är den hittills enda svenska föraren som vunnit Indy 500. Till söndagens 103:e upplaga har för första gången två svenskar kvalat in: både Marcus Ericsson och Felix Rosenqvist finns med bland de 33 förarna som i omkring tre timmar ska köra de 200 varven på den ovala fyrakilometersbanan i en snitthastighet på över 265 kilometer i timmen.

– Det är så mycket som handlar om självförtroende; när det går så fort drar reptilhjärnan foten från gasen, säger Ekblom.

-Sedan är det ett långt lopp – det är 80 mil och sju depåstopp. Det kan ske stora omkastningar.

Ericsson – vars racingtalang upptäcktes av just Ekblom för många år sedan – kvalade in som 13:e, Rosenqvist som 29:e.

– Att Marcus har kvalat in som 13:e är över förväntan. Att köra ovalbanor passar honom, han har en mjuk och fin körstil som betalar sig bra i långa, fina, svepande kurvor. Jag hoppas att han har en bra dag på söndag och att bilen funkar, säger Fredrik Ekblom.

– Felix sitter i en jättebra bil och har en bra teamkompis (Scott Dixon) som har vunnit mycket. Han har bra chanser.