Det var i ett långt inlägg på Instagram som Jenny Rissveds, 24, berättade att hon under en lång period haft en ätstörning.

”En ätstörning var i mitt fall ännu mer tabu att prata om än en depression. Vem kunde tro att en professionell idrottare inte kan kontrollera sin diet”, skrev Rissveds bland annat.

”Jag ville belysa problemet”

När SVT Sport träffar Jenny Rissveds på Lugnet i Falun berättar hon att det fanns mycket mer hon hade velat skriva i inlägget, men att allt fick inte plats.

– Egentligen är det bara massa skit, hur illa det har varit. Jag vill inte prata om hur dåligt jag har mått egentligen, jag vill bara belysa problemet och visa att jag också har varit där.

Vad fick du för reaktioner när du berättade om ätstörningen?

– Det har varit helt fantastiskt, det går inte att beskriva. Jag blir helt varm i kroppen. Det är så många som är i samma situation, jag förstår inte varför det är så svårt att prata om. Det känns som att det blir lättare och lättare att prata om depression och utbrändhet, och ätstörningar också. Men ändå inte, det är inte helt naturligt att prata om. Jag förstår inte varför, jag pratade ju inte om det heller.

Att till slut berätta om ätstörningen, i första hand för hennes anhöriga, var ett viktig steg i Jenny Rissveds kamp mot depressionen, som hon drabbades av redan innan OS i Rio 2016.

”Man skäms för det”

– Jag började hetsäta 2015, det är tre år sedan. Jag började leva ett destruktivt liv en tid därefter. Hade jag känt mig bekväm med att prata om att jag hetsäter och sedan tar laxeringsmedel för att jag jag har så mycket ångest och måste bli av med det jag har ätit, hade jag varit bekväm med det då hade jag ju sagt det redan när jag började prata om min depression hösten 2016. Men jag höll det för mig själv.

– Det är väldigt lätt att dölja och jag gjorde det, och jag tror att man gör det för att man skäms för det.

Att det dröjde innan hon också vågade berätta om ätstörningen tror hon beror på att psykisk ohälsa ofta omgärdas av starka skamkänslor.

– Stress är ganska respektinvigande, du visar att du jobbar för någonting, du är driven. Men när det tippar över till att man inte har kontroll över sig själv, man kommer inte ur sängen, man börjar gråta av konstiga anledningar, du sover inte på nätterna. Då blir det mer sjukligt, dår är det inte lika respektingivande längre och folk kanske inte ser dig som en driven människa.

– Med ätstörningar handlar det om att du inte har någon karaktär, det känns ju så. Som att jag är helt karaktärslös. Men det handlar ju inte om det. Det handlar om att hjärnan är ur balans, att du inte kan tänka klart.

Som professionell atlet hade Jenny Rissveds full koll på vad och hur mycket hon borde äta, berättar hon.

– Men ändå så går det över styr och det går inte att kontrollera för att man svälter sig själv och då fungerar inte hjärnan som den ska. Det kanske var därför jag inte vill prata om det, eller vågade prata om det tidigare, för jag kunde inte tänka sunt. Jag var inte helt frisk.

”Kan äta utan att få ångest”

Idag är Jenny Rissveds frisk från sin depression, men hon äter fortfarande medicin och går i terapi regelbundet. Hon har ett nytt träningsupplägg med färre pass i veckan där hon satsar på kvalitet före kvantitet.

– Det är mycket som har gjort att jag har blivit frisk från depressionen. Men till största del är det nog att jag har börjat äta och kan äta utan att få ångest.

– Det är helt fantastiskt att kunna äta utan att få ångest. Jag kan äta chips, jag kan äta pizza, jag kan äta sådant som jag förbjöd mig själv att äta. Till slut skrek kroppen efter det och det var det jag hetsåt av. Jag försöker bara att stanna i den känslan. Jag kan faktiskt äta, jag får äta, jag ska äta.