Förra söndagen skadade Tove Alexandersson foten under träning i Borås. Röntgen visade att det inte rörde sig om någon skelettskada, men hon kunde inte stödja på foten efter smällen.

Den sista tiden fram till VM har handlat om att låta foten läka. Alexandersson har sprungit i vatten och kört kondition i maskiner på gymmet. Och när orienteringslandslaget på måndagen lyfte mot VM i Inverness fanns hon med på planet.

Därmed har hon chansen att ta medaljen hon saknar: guld. Planen är fortfarande att springa alla distanser: sprint, medeldistans, långdistans och stafett.

– Det handlar om att göra ett topplopp och det vet jag att jag kan göra på alla distanser, säger Alexandersson till TT.

Trots sin ringa ålder har hon redan gott om mästerskapsrutin. På meritlistan finns sex VM-silver och fem JVM-guld. Hon drömmer förstås om att vinna sitt första seniorguld i Skottland, men är ödmjuk inför uppgiften.

– Jag vet att jag kan fajtas om guld, men det är det många som kan. Det handlar om vem som har bäst form och kan prestera på just den dagen. Det är det jag fokuserar på, att verkligen få ut min kapacitet.

De två senaste världsmästerskapen har resulterat i sex medaljer, men också i erfarenheter av att vad ett ovälkommet virus kan ställa till med, något som drabbade henne förra året.

– Prestationen som jag gjorde var bra, men jag blev magsjuk och hade inte så mycket energi i kroppen, säger hon om tävlingarna i Italien där hon tog två silver och två brons.

Allt måste fungera

Veckorna inför VM i Skottland, som inleds på fredag, har hon finslipat detaljer.

Det senaste året har Alexandersson utvecklat sin fysiska kapacitet, nu gäller det att övriga bitar faller på plats.

– Jag vet att jag har väldigt hög kapacitet även orienteringstekniskt. Det gäller att tajma det så att det fysiska och det tekniska stämmer, så att jag kan orientera i den maxhastighet jag har.

Hur brukar du känna inför ett mästerskapslopp?

– Jag brukar prestera bättre ju större tävling det är. Jag brukar sätta press på mig själv att springa riktigt bra.

Orientering i fokus

Det mesta i Tove Alexandersson liv kretsar kring orientering. Kärleken till sporten blir tydlig när hon berättar om varför hon håller på. Det är inte slutmålet, guldmedaljen, som är viktigast – utan resan dit.

– Jag håller på med det här för att jag tycker att det är så sjukt roligt. Det är det som är min största drivkraft. Men jag vill ju bli bäst och det är det jag jobbar mot varje dag – detaljer jag behöver förbättra mot de andra.

– Varje beslut jag tar i vardagen gör jag för att bli så bra som möjligt. Mitt mål är att bli bäst.

Vad är det med orientering du går i gång på?

– Att det är så stor variation. Att det hela tiden är nya utmaningar. Att pressa sig maximalt fysiskt, men ändå hålla koncentrationen uppe.

Koll på allt

Johanna Erlandsson, klubbkompis i Stora Tuna, är imponerad över hur avslappnad Alexandersson är – även i skarpa tävlingssituationer.

– Hon har en fantastisk inställning. Jag tycker att hon är häftig. Hon tar det väldigt seriöst, hon är så himla säker och har stenkoll på det hon gör, säger Erlandsson.

– Hon tränar på att tävla. Hon känns ganska avslappnad men har alltid en mening med hon gör, allt är utvärderat.

Hur är hon som lagkamrat?

– Tove är suverän att ha med i ett lag, hon är alltid väldigt positiv. Hon betonar alltid att vi ska ha kul ihop. Hon påminner om att vi gör något roligt och att det inte bara är en tävling.

Meningen är att det ska bli extra roligt i Inverness. När Alexandersson står på startlinjen i Skottland är det med målbilden att stå överst på pallen och ta emot en guldmedalj.

– Det är något speciellt med att springa VM. Jag älskar den känslan och jag ser verkligen fram emot det, säger hon.