Det är i Peder Fredricsons sommarprat i P1 som hoppryttaren berättar om hur livet förändrades efter att han tog OS-silver 2016. Medaljen öppnade dörrar som tidigare varit stängda, och Fredricson tackade ja till de nya möjligheterna – både till tävlingar och intervjuer.

– Det gjorde att det blev för mycket, jag hann aldrig återhämta mig och pang blev jag sjuk. En vanlig förkylning med lite feber men almanackan var full av möten som jag inte trodde att jag kunde ställa in, säger han i sommarpratet.

Fredricson började känna att han inte orkade, men kunde inte dra i handbromsen. En morgon tog det emot att gå upp ur sängen. Ändå fortsatte han tävla med både feber och frossa.

”Jag orkar inte”

En kväll hemma på Österlen ringde frun Lisen, som då var bortrest, och påminde Peder om saker han skulle ta tag i.

– Jag svarar bara ”jag orkar inte”. Jag börjar skaka och hyperventilera. Snart känns det som att jag inte kan andas, berättar Peder Fredricson.

Ambulansen hämtade honom och läkarna talade om att han fått en panikångestattack och att det rörde sig om en klassisk utmattning.

– I efterhand har jag hört att många mästerskapsmedaljörer går in i väggen. Förmodligen beror det på att planen vi satt upp för oss själva inför tävlingarna bara sträcker sig fram till prispallen. Bilden av oss själva med medalj runt halsen har vi jobbat hårt för, sedan blir vi motiverade att göra mer.

Svarade på 400 sms

Fredricson var helt oförberedd på att trycket utifrån skulle öka så som det gjorde, och han hade ingen aning om hur han skulle hantera det.

– Jag fick 400 sms efter silvermedaljen och jag svarade på alla. Kanske är det svårare att sätta gränser i medgång.

– Mitt tips är till den som vinner en OS-medalj eller uppnår ett stort mål – tvinga dig själv att ta en paus och ta hjälp med att svara på alla nya förfrågningar.