Johan Röjler vet vad han pratar om. Den tidigare OS-åkaren är numera van der Poels tränare och berättar för SVT Sport hur uppladdningen inför VM såg ut och varför den blev avgörande.
– Av de andra bra åkarna skulle jag tro att de flesta körde kanske 20-30 varv i tävlingsfart under sista förberedelseveckan. Alla tränar på det sättet, sen kanske de gör olika saker. Men Nils gjorde 250 varv. Han har alltså tio gånger mer träning i utförandet hur man sätter en varvtid, berättar Röjler.
Det innebär att van der Poel åker nästan tio gånger så mycket som sina konkurrenter.
– Anledningen till att de andra inte gör det är för att de inte tror att de tål den träningen. Nils gör det för att han vet att han tål det. Men om man bara ser det, som folk gjorde i Nederländerna nu, så skakar dom bara på huvudet och tänker att “så gör man när man knäcker sig själv”.
Hur är det åka 10 000 meter?
– Det är väl inte riktigt så lätt som det ser ut. Det handlar om att ha tajming. Skridskor är ganska likt tresteg egentligen. Det är en konditionsidrott, men inte som cykel eller löpning. Det kräver så mycket mer tajming och teknik. Det är det man ser när det ser lätt ut under första halvan av ett 10 000-meterslopp. Skridsko är som tresteg men med tusen steg. Du ska hoppa tusen steg och komma så långt som möjligt. Man måste sätta tajming i varje skär. När man gör det bra så ser det bra ut.
Världmästaren själv tyckte inte det var särskilt jobbigt att slå världsrekord.
– Fysiskt ansträngande var det ju, men det handlar om att vara van vid något som man inte är van vid. Man vänjer sig vid de här känslorna. Om man helt plötsligt skulle börja vinterbada så hade första veckan varit jobbig, men man vänjer sig. Det är det som är så inspirerande som idrottsman.
Van der Poel åkte förhållandevis tidigt i söndagens tävling och hade planerat att titta på resten av startfältet njutandes av en flaska champagne som han hade med sig in i arenan. Men den planen fick han snabbt skrota.
– Vi var så besvikna. Först var vi oroliga att det skulle finnas med på listan över dopning, men det föll på att det fanns interna regler. Vi ville sitta och titta på världens bästa 10 000-metersåkare och dricka champagne. Men det fick vi inte.
Nils van der Poel fick en guldmedalj som plåster på såren