Emma Ribom spåddes få sitt stora genombrott, vilket enligt henne själv innebar karriärens första världsupseger, förra säsongen. Men en förkylning störde under början av vintern och Ribom missade Sverigepremiären i Gällivare och första världscuphelgen i Ruka.
Som bäst blev hon tvåa i sprinten i Lahtis i februari, hennes andra individuella pallplats hittills i världscupen. Under OS i Peking nådde Ribom final, men slutade på sjätteplats.
För att äntligen knipa första segern, och nå medalj på VM, har Ribom lagt om träningen. För första gången har hon fokuserat på sprint.
– Jag har alltid sett mig som en allround-åkare, så det är först i sommar som jag verkligen har insett att jag vill nischa träningen lite mer mot sprint faktiskt. Just att våga göra det och se vart det kan ta mig. Men sedan vet jag att det ena inte utesluter det andra. Jag tror ju att längdskidåkningen går alltmer mot högre farter och att det kräver de resurserna som skidåkare. Det ena utesluter inte det andra, men lite mer sprintnischat.
Ribom berättar att hon bland annat har kört kortare intervaller med ett annat fokus än tidigare.
– Och det har jag tyckt varit väldigt inspirerande och kul att ha det fokuset mot något speciellt.
”Har ju sneglat en del på den här VM-sprintbanan”
Då gissar jag att VM-sprinten är det du har haft i tankarna när du har kört de där passen?
– Ja, men jag har ju sneglat en del på den här VM-sprintbanan såklart och försökt bygga ihop min egen bana hemma i Östersund. I mitt huvud har jag snurrat Planica-banan många varv i sommar.
– Jag har ju försökt efterlikna lite stigningar och så. Det går ju såklart inte att göra det rakt av, men jag tror mycket på att förbereda sig på det som kommer och känna att man varit på plats, i alla fall mentalt. Det tror jag betyder mycket när det är dags i februari sedan.
När du har kört den där ihopsnickrade VM-banan på hemmaplan, hur har det gått?
– Jo, men det har gått bra, det har gått bättre och bättre. Det känns lovande.
Har du stått på pallen?
– Ja, men faktiskt. Någon gång tror jag faktiskt att jag har klappat mig själv på axeln och varit riktigt nöjd när jag har gjort klart passet.
