Det åskar ungefär mellan 5 och 20 dagar i Sverige och sammanlagt träffas landet av omkring hundratusen blixtnedslag varje år.

Vanligtvis uppträder åskan i kraftiga bymoln (Cumulunimbus). I bymolnen råder en mycket stark hävning (uppvind), vilket gör att de snabbt kan växa sig mycket höga. De starka uppvindarna skapar även en uppdelning av elektriska laddningar, där molnets nedre del blir mest negativt laddat. Eftersom att marken, till stor del, är positivt laddad så sker en urladdning för att jämna ut skillnaden och en blixt uppstår. Men ibland kan också blixten gå mellan molnets undersida och molnets ovansida eftersom de har olika laddnignar.

Åska förekommer främst under sommareftermiddagar eller kvällar när luften är kvav. Den typen av åska brukas benämnas som värmeåskväder och bildas genom att solen värmer luften som senare stiger, kyls av och bildar bymoln. Det förklarar varför åska är vanligast på sommaren och som ovanligast nära kalla sjöar och hav.

En annan typ av åska bildas i samband med lågtryck och framförallt kallfronter som häver luften på liknande sätt som solen gör. I med att lågtrycken brukar komma in från sydväst är den typen av åska vanligast i landets sydvästra delar.