Har du någon gång befunnit dig vid kusten en varm vår- eller sommardag? – Då kanske du upplevt att det helt plötsligt börjar blåsa sval, eller rent av kylig luft in från havet? I så fall är det stor sannolikhet att du upplevt fenomenet sjöbris.

Sjöbrisen uppstår ofta på soliga vår- och sommardagar i kustnära områden och vid stora sjöar (men vi använder havet som exempel i den här artikeln). Det som driver själva sjöbrisen är temperaturskillnaden mellan vattnet och landmassan. När solen värmer upp landmassan värms även luften ovanför. Eftersom varm luft är lättare än kall börjar den stiga och ett litet lågtryck bildas då vid marken och ett mindre högtryck precis ovanför. På högre höjd blåser vinden från land och ut över hav. Detta är också nödvändigt för att sjöbrisen ska kunna uppstå. Skulle den vanliga vinden på högre höjd blåsa från vatten mot land (vilket den gör ganska ofta) uppstår normalt ingen sjöbris, då kallas det pålandsvind.

Den uppvärmda luften följer med vinden ut över havet vilket skapar ett litet högtryck vid havsytan. Eftersom luften över havet måste ta vägen någonstans börjar den röra sig tillbaka mot det lilla lågtrycket över land. På så sätt uppstår den cirkulation som vill upplever som sjöbris.

Ute till havs och i skärgården blir det oftast soligt eftersom luften i ”sjöbrishjulet” sjunker precis som i ett högtryck och då torkar luften ut. Eftersom luften som kommer in från vattnet är sval får moln svårt att bildas också allra närmast kusten. En bit inåt land är det däremot vanligt att det uppstår en så kallad sjöbrisfront. Sjöbrisfronten syns tydligt eftersom molnen ofta står bredvid varandra i en linje som kan sträcka sig parallellt med hela kustremsan. Är sjöbrisen tillräckligt stark kan även sjöbrisfronten bli mer aktiv. Då blir molnen tillräckligt stora och kalla på toppen för att ge ifrån sig regn.