Årets juliväder får mig att tänka på Lars Ekborgs klassiska sketch som nyhetsuppläsare där allt bara är eländes elände. Inte ens de mest hängivna sol- och värmedyrkarna eller semestrande regnhatarna kan väl tycka att årets juliväder var av godo? Nej, jag hoppas innerligt att i alla fall jag, så länge jag lever, slipper uppleva något liknande. Med tanke på de pågående klimatförändringarna är dock frågan inte om, utan när, det blir lika extremt igen.

Vädret i maj var extremt varmt och övervägande torrt, medan juni inte var lika extrem utan istället i främst norr faktiskt såväl kallare som delvis blötare än brukligt. Men torkan och värmen tog sin revansch i juli, som på många håll i landet blev den varmaste månad som uppmätts, och då ni vet då säkert att de äldsta temperaturmätningarna i landet går ju tillbaka till 1722. Allra varmast var det i huvudstaden (med mätningar sedan 1756), där snittemperaturen 22,5 grader med marginal är nytt svenskt rekord för månadsmedeltemperatur. Tänk vilken kontrast mot i fjol, som av många fick epitet ”sämsta semestervädret någonsin”.

På senare tid är det bara juli 2014 som kommer i närheten av årets extrema juliväder. Främst gäller det då temperaturen i norra Sverige, och allmänt för nederbörden var juli 2014 blötare än årets juli. Nederbördsmässigt är det på senare år snarare 2006 som liknar årets juli.

Solig och torr rekordhetta

I samtliga landsdelar noterades nya rekord för hög månadsmedeltemperatur, och eftersom juli oftast är årets varmaste månad så är det inte bara julirekord utan rekord oavsett månad:

I norra Norrland 20,4 grader i Storön i skärgården utanför Kalix i Norrbotten mot tidigare 19,9 grader i Hökmarksberget i Västerbotten i juli 2014,

i södra Norrland 20,3 grader i Hudiksvall i Hälsingland mot tidigare 20,0 grader i Eggegrund i Gästrikland augusti 2002 (och för juli månad tidigare 19,9 grader i Gävle i Gästrikland 1994),

i Svealand 22,5 grader i Stockholm mot tidigare 21,8 grader i värmländska Karlstad i juli 1901

och i Götaland 22,0 grader i Skövde i inre Västergötland mot tidigare 21,8 grader i östgötska Linköping i juli 1914.

I så gott som hela landet blev juli månads medeltemperatur 4–6 grader över det normala. Störst överskott jämfört referensåren 1961–1990 fick Tarfala i norra Lapplandsfjällen med 6,1 grader med Måsekär vid Bohuskusten fick minst överskott med 3,3 grader. Trots Tarfalas överskott var juli kallast i landet just där, med en medeltemperatur på 12,5 grader medan nämnda Stockholm toppade med 22,5 grader. För mängder av platser, från Skåne i söder till Lappland i norr, var julivärmen rekordartad. I faktarutan nederst har jag samlat samtliga minst 100-åriga mätserier som satte nya värmerekord för juli månad. Därmed får nu rekordvarma julimånader såsom främst 1901, 1914, 1994, 2006 och 2014 sällskap av 2018. Det är som synes en diger lista, om än inte lika lång som den i maj, men ändå väldigt imponerande och i mina ögon klart oroväckande.

Lokala och delvis mycket kraftiga regn- och åskskurar under månadens avslutning hjälpte föga, men lokalt blev juli trots allt regnigare än brukligt i främst delar av sydöstra Norrland. I övrigt var det torrt, mycket torrt och lokalt extremt torrt som gällde om man jämför med normalvärdena för referensåren 1961–1990. Allra torrast i Götaland, där det i de östra delarna bara föll någon millimeter, om ens det, på hela månaden. I millimeter räknat fick den tämligen nykläckta mätstationen Trolleboda i östra Blekinge minst med endast 0,1 mm, medan Norra Möckleby på Öland fick minst i procent av det normala, för 0,2 mm är endast 0,4 % av deras normala julimängd på 51,4 mm. Och omvänt, mest i millimeter fick Los i nordvästra Hälsingland med 161 mm (varav hela 124 mm på bara ett dygn), vilket motsvarar 180 % av deras normala julimängd, medan Storön fick mest i procent räknat, för 99 mm är 236 % av deras normala mängd på 42,0 mm. Visserligen mycket regn på bägge ställena, men inte rekordmycket.

Bland minst 100-åriga mätserier sattes däremot ett nytt torr-rekord, för 0,8 mm vid Ölands norra udde är rekord för lite regn i juli. Deras tidigare rekord löd på 1,3 mm satt 1983 för stationen som varit i drift sedan 1882. För övrigt är det ju extra svårt att sätt just nya torr-rekord, för många långa mätserier har redan nära 0 mm som rekord.

Solen sken flitigt i juli, där hela landet fick fler soltimmar än vanligt, på sina håll mycket fler. Tre nya rekord sattes, där mätserien i Kiruna är den klart längsta och därmed den som imponerar:

414 timmar i Svenska högarna i norra Östersjön mot tidigare 392 timmar 2014 (startår 2007)

377 timmar i Kiruna i norra Lappland mot tidigare 355 timmar 2006 (startår 1958)

241 timmar i Tarfala mot tidigare 237 timmar 2014 (startår 2007)

Av de fåtalet platser som mäter solskenstid runtom i landet fick Luleå mest sol i juli med 428 timmar, medan Tarfala, trots sin rekordnotering, fick minst med sol.

”Kall” inledning

Jo då, så var det faktiskt. Månaden inleddes med ganska ”kallt” väder, i alla fall sett till hur månaden i övrigt sedan blev. Den första veckan bjöd på kallare än normalt i olika delar av landet under olika dagar, så en vecka in i juli såg avvikelsekartan i runda slängar helt normal ut. Sedan kom den, värmen ni vet, som kanske snarare bör benämnas hettan.

Månadens lägsta temperatur i de olika landsdelarna inträffade därför i början av juli:

I norra Norrland 1,9 minusgrader i Latnivaara nordväst om Gällivare i Lappland den 1,

i södra Norrland 1,1 minusgrader i Börtnan i södra Jämtland den 1,

i Svealand 2,0 grader i Särna i Norra Dalarna den 8

och i Götaland 0,0 grader i Horn i södra Östergötland den 1.

Första julidagen bjöd på 26,0 grader i skånska Helsingborg som högst, vilket därmed blev den klart lägsta maxtemperaturen denna juli.

Tropiska nätter i massor

Redan den 3 juni fick vi årets första tropiska natt, men sedan dröjde det drygt en månad. Den första tropiska natten i juli, alltså en natt då temperaturen inte når under 20 grader, inträffade i Väderöarna den 12. Från den 16 och månaden ut blev det sedan tropiska nätter varje natt, och efterhand på allt fler ställen dessutom. Den 31 fick flest platser samtidigt uppleva tropisk natt, men även den 29 och den 28 var det gott om tropiska nätter-noteringar.

Landsort vid Södermanlandskusten fick totalt 13 tropiska nätter, vilket mycket troligt är nytt svenskt julirekord för antalet tropiska nätter i just juli. Normalt inträffar de flesta tropiska nätterna i augusti, så att redan i juli få 13 stycken är extremt ovanligt. Det svenska rekordet för flest tropiska nätter under en hel sommar innehas av Näsudden på södra Gotland med 19 stycken sommaren 1997, med ingen i juli då utan 16 stycken i augusti och 3 i september.

Månadens varmaste natt inträffade i Skarpö i Stockholms skärgård den 18. Då nådde temperaturen som lägst 23,4 grader, vilket är skapligt nära det svenska rekordet för hög minimitemperatur på 23,7 grader i skånska Kullen den 10 augusti 1975.

Andra platser som fick många tropiska nätter i juli var Söderarm vid Upplandskusten i Stockholms norra skärgård med 11 stycket och kvartetten Karlskrona-Söderstjerna i Blekinge, Harstena vid Östgötakusten, Utklippan i Blekinges yttre östra skärgård och Storön med 9 stycken. De allra flesta tropiska nätterna inträffar vid eller nära kusten, så för ”inlandsstationer” toppar Stockholm med 8 tropiska nätter.

Extremt lång 30-graderssvit

Med början den 11 och månaden ut bjöd varje dag på 30 grader eller mer på åtminstone någon plats i landet. Det är en svit på helt sanslösa 21 dagar på raken det, en svit som för övrigt fortsatte in i början av augusti. Lägg därtill tre 30-gradersdagar tidigare i juli, så totalt bjöd 24 av månadens 31 dagar på 30 grader eller mer. Det är rekordmånga så vitt jag kunnat utröna. Tidigare rekordet kan mycket väl ha varit de 17 stycken 30-gradersdagar vi upplevde i juli 1994.

För enskilda platser blev det 8 stycken 30-gradersdagar på raken som mest i juli, dels i uppländska Uppsala den 13–20, dels i Hästveda i norra Skåne den 24–31. Det är förmodligen tangerat svenskt rekord gällande långa 30-graderssviter, för den 4–11 augusti 1975 var det en dryg handfull platser som också hade 8 stycken 30-gradersdagar på raken. Jag kan dock redan nu avslöja att det åtminstone blir 9 dagar på raken för Hästvedas del, för även den 1 augusti nådde temperaturen 30-gradersstrecket där. Tätt efter med 7 stycken 30-gradersdagar i rad hamnade Stockholm, västmanländska Sala, södermanländska Floda samt Uppsala flygplats. Jag måste också få säga att jag inte tycker detta är kul längre, och jag hoppas verkligen att det snart vänder.

Totalt fick Uppsala och småländska Målilla flest antal 30-gradersdagar i juli, 13 stycken. Kanske är även det rekordartat mycket för att vara en enskilda plats, men det har jag inte riktigt på fötterna för att påstå i fet stil. Tätt efter med 12 stycken julidagar med 30-gradig värme hamnade Stockholm, Sala, Uppsala flygplats, södermanländska Eskilstuna och värmländska Arvika.

Rekordvarma dagar

Årets högsta temperatur, hittills är kanske bäst att tillägga om nu hettan består i augusti, inträffade den 26 juli, men innan dess höjdes årshögstanoteringen vid två tillfällen under juli:

33,5 grader i Stockholm den 15

och 34,4 grader i Uppsala den 16.

Månadens högsta temperatur i de olika landsdelarna blev till slut följande:

I Götaland 34,6 grader i Hästveda den 26,

i Svealand 34,4 grader i Uppsala den 16,

i södra Norrland 33,6 grader i Gävle den 25

och i norra Norrland 33,0 grader i Markusvinsa i norra Norrbotten den 18.

Noteringen 34,6 grader är högst i landet i juli sedan Målilla uppmätte 35,0 grader den 1 juli 2010 och högst oavsett månad sedan Falun-Lugnet i södra Dalarna hade 35,1 grader den 4 augusti 2014.

Självklart sattes också en del absoluta värmerekord denna heta juli. För minst 100-åriga mätserier gäller det:

32,5 grader i Kvikkjokk-Årrenjarka i norra Lapplandsfjällen den 17 mot tidigare 32,0 grader 1945 (startår 1888),

29,0 grader på Hemavans flygplats i södra Lapplandsfjällen den 17 är en tangering av rekordet från den 17 juli 1945 (startår 1901),

31,0 grader i Hoburg på sydligaste Gotland den 18 mot tidigare 30,1 grader 1994 (startår 1879),

33,2 grader i Malmö den 25 är en tangering av rekordet från den 26 juli 1994 (startår 1917)

och 33,6 grader i Växjö den 26 mot tidigare 32,9 grader 1994 (startår 1859).

Nämnas bör även att Uppsalas 34,4 grader den 16 är högst där i juli sedan 1933, ångermanländska Junseles 32,4  grader den 17 är högst där i juli sedan 1933, Göteborgs 34,1 grader den 31 är högst där i juli sedan 1868 och Borås 33,7 grader den 31 är högst där i juli sedan 1933.

”Eländes, elände, elände…”

Mängder av mer eller mindre utbredda skogsbränder härjade i landet i mitten av månaden. Värst var läget i delar av Dalarna, Hälsingland, Härjedalen och Jämtland, men även på många andra håll i landet förekom bränder. Som mest pågick det samtidigt omkring 80 mer eller mindre okontrollerade skogsbränder i vårt avlånga land. Skurar under månadens sista tredjedel hjälpte till i släckningsarbetet, så ock välbehövlig hjälp med brandmän och utrustning från andra europeiska länder samt, inte att förglömma, alla frivilliga som ställde upp för att släckningsarbetet skulle kunna bedrivas så effektivt och snabbt som möjligt.

Skogsbränderna tog självklart stort plats i mediaflödet dag ut och dag in, så de fortsatta problem som fanns med torka, foderbrist och dåliga skördar kom lite i skymundan när lågorna flammade som högst. Brandröken var tydligt synlig på satellitbilder, där man exakt såg ur plymerna låg i vindriktningen.

Äntligen skurar, men lite väl mycket på kort tid?

Efter en övervägande torr inledning blev det med allt mer etablerade värme och även ökad fuktighet med skurar under månadens avslutning. Inte minst den 29, men lokalt även andra dagar, berördes delar av landet av mer eller mindre kraftiga regn- och åskskurar. Men efter långvarig torka är kanske inte uppåt 50 mm eller till och med 100 mm på kort tid det man önskar sig mest av allt. Dessutom är det ju aldrig större områden som får välbehövligt regn på sommaren när det oftast handlar om skurar.

Här samtliga officiella regnmängder på 40 mm eller mer under ett dygn:

59 mm i Ånge-Parteboda i inre Medelpad den 14,

44 mm i Lobonäs i nordvästra Hälsingland den 19,

97 mm i Storön den 21,

42 mm i Höglandsbodarna i östra Medelpad den 21,

47 mm i Talljärv i inre Norrbotten den 25,

42 mm i Vidsel i östra Lappland den 25,

48 mm i Gördalen i norra Dalarna den 28,

74 mm i Film i norra Uppland den 29,

69 mm på Uppsala flygplats den 29,

63 mm i Västmarkum i östra Ångermanland den 29,

63 mm i Sanda på västra Gotland den 29,

62 mm i Stöllet i norra Värmland den 29,

62 mm i Hemling i norra Ångermanland den 29,

57 mm i Linköping den 29,

50 mm i Vingåker i västra Södermanland den 29,

49 mm i Björklinge norr om Uppsala den 29,

47 mm i Vattholma norr om Uppsala den 29,

47 mm i Örnsköldsvik i östra Ångermanland den 29,

45 mm i Ullånger i sydöstra Ångermanland den 29,

44 mm i Mästerby på västra Gotland den 29,

44 mm i Bredbyn i inre Ångermanland den 29,

41 mm i Bjursås i södra Dalarna den 29,

124 mm i Los den 30 (månadens största officiella dygnsmängd),

76 mm i Hamra strax väster om Los i nordvästra Hälsingland den 30,

53 mm i Föne i norra Hälsingland den 30,

51 mm på Visby flygplats den 30,

43 mm i Åmot i Gästrikland den 30,

48 mm i Kyrktåsjö i nordvästligaste Ångermanland den 31

och 46 mm i Kvikkjokk-Årrenjarka den 31.

Lokala översvämningar följde i samband med de värsta skyfallen eller skyfallsliknande regnen. Exempelvis vid centralstationen i Uppsala den 29. Bara några kvarter därifrån finns Uppsalas officiella regnmätare, vilken dock ”bara” noterade 38 mm den dagen. Däremot fick Uppsala flygplats i de norra stadsledarna, liksom Björklinge och Vattholma norr om Uppsala klart mer, så att skurar kan ge väldigt olika mängder lokalt är lätt att förstå.

Det mest åskrika dygnet i juli blev just den 29, då det registrerades nästan 23 000 blixtar i landet. Även den 25 bjöd på femsiffrigt antal blixtar, dryga 12 000. Under månadens första tredjedel var det relativt lite åska, men med värmen och fukten så blev mitten och slutet av juli skapligt åskrikt, framför allt om man ser till att det torra vädret fortsatt övervägde i stora delar av landet.

Med skurarna i slutet av månaden kom även fukten, så de avslutande julidygnen blev på många håll i landet riktigt fuktiga. Värmen var tryckande och många märkte snabbt att man svettades som aldrig förr utan att man ens ansträngt sig.

Till slut lite annat också

Normalt när jag skriver mina månadskrönikor inleder jag med en sammanfattning och sedan redovisar månaden väder i skapligt kronologisk ordning. Årets julikrönika blev inte alls så, och det beror på att det inte ”hänt” så mycket som behöver beskrivas i just tidsordning, utan det mest intressanta i juli är just månaden som helhet. Det har mest handlat om stabilt och varmt väder, där de mer sammanhängande regnvädren hållit sig på behörigt avstånd från landet. Tidvis har svalare luft försökt ta sig in västerifrån, men mer än tillfälliga dippar och skurar som följd har det egentligen inte blivit. Värmen under mitten och slutet av månaden dämpades något under några dagar runt den 22, men det vara bara marginellt. Därutöver hade vi den svalare inledningen, den som jag redan skrivit om.

Lokalt har det även rapporterats om fallvindar och tromber i samband med kraftiga bymoln, men det varken i mer eller mindre omfattning än normalt om man tänker på hur många skurar vi haft under månaden.

Den meteorologiska sommaren, alltså fem dygn på raken med medeltemperatur över 10 grader varje enskilt dygn, anlände i början av juli till de delar av fjällvärlden som per definition då fortsatt hade vår. Sist ut bland de officiella mätstationerna att få sommar var Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen den 10.

Mer än lokala översvämningar har inte förekommit under månaden, så ingen flödesvarning har utfärdats för något vattendrag. Det är föga förvånande, liksom att det inte blåst storm i medelvind i varken fjällen eller till havs. Inga byvindar på mycket hård vind (21 m/s) eller mer har heller noterats över inlandet under juli, och högst byvind oavsett stationsplacering blev stormbyar på 24,7 m/s i Stekenjokk på kvällen den 18.

Källor: StormGeo, SMHI