”När är det vinter?” är en fråga som man kan svara helt olika på beroende på vem som svarar och vad man lägger i begreppet vinter. Första snötäcket eller när isen på tjärnen lagt sig kanske, eller för den som ogillar vinterkyla redan vid första frostnatten?

Den meteorologiska definitionen för vinter, liksom för övriga årstider, baseras på dygnsmedeltemperaturen. Fryspunkten är speciell, så det känns naturligt att just 0 grader i snitt över dygnet satts som gräns.

Efter att sommarvärmen tappat taget tar hösten över från norr till söder, och ofta följer vintern i norr innan ens sommaren gett upp i söder. Att vi ett tag har tre årstider samtidigt i landet är helt normalt. Vinterpremiären varierar mycket från år till år, och vissa år kan den få fäste i norra Lapplandsfjällen redan i augusti.

Definition av meteorologisk vinter

– Fem dygn på raken där varje enskilt dygn har en dygnsmedeltemperatur på 0,0 grader eller lägre.

– När villkoret uppfyllts räknas datumet för det första av de fem dygnen som vinterns ankomst.

Sverige är avlångt, och det ser man minst sagt i vinterns ordinarie tidtabell. Det skiljer över fyra månader för norra Lapplandsfjällen och Skånes sydvästspets. Eller egentligen än mer, för kustnära områden i Götaland, framför allt i Skåne, får numera i snitt aldrig vinter. Enskilda dygn kan givetvis vara kalla, men det normala är att hösten hänger kvar där fram till den 15 februari som är brytdatumet för vår.

Ingen vinter alls i delar av Sydsverige

I och med byte av referensperiod till 1991–2020 mot den föregående 1961–1990 gör att vintern numera gör entré senare än förr i större delen av landet. Förändringen är rejäl, både en och två månader, för kustnära områden i Götaland, liksom kring Vänern och Vättern.

Delvis även oändlig förändring eftersom delar av Sydsverige i snitt aldrig får vinter numera. Detta gäller städer som exempelvis Göteborg, Helsingborg, Lund, Malmö, Ystad, Simrishamn, Kristianstad, Karlshamn, Karlskrona, Mörbylånga och Visby.