I februari är stormar inte lika vanliga som i november, december och januari. I februari är det snarare snöoväder det handlar om. Februari är något nederbördsfattigare än januari. Trenden åt minskad nederbördsmängd består in över årets torraste månader mars och april, där februari sedan innehar tredjeplatsen.

Lägger sig havsisen kommer vädret vid kusten bli mer inlandslikt än annars. Vid ostvindar över öppet hav späs däremot luften på med såväl fukt som värme. Luften hävs när den sedan når in över land och därmed förstärks nederbörden vid ostkusten, och man kan få en snökanon.

Våren kan per definition göra entré tidigast den 15 februari, för då anses väderåret ha vänt i söder, medan det i norr vänder kring månadsskiftet februari–mars. Det svenska köldrekordet sattes i februari med 52,6 minusgrader i Vuoggatjålme i södra Lapplandsfjällen den 2 februari 1966.

Tjälen påverkar snötäcket

Tjäle är frusen mark, och om marken är tjälad eller ej har stor påverkan på vädret. Det gäller förstås främst i söder där snö och kyla delvis är en bristvara även i februari. Tjäle i marken blir som en kylklamp och kyler snön underifrån, medan otjälad mark istället liknar ett värmeelement som bidrar till snösmältning underifrån.

Tjälen växer snabbast vid kyla och barmark, för när snön lagt sig blir den som ett isolerande täcke, varvid tjälens tillväxttakt minskar.

Varmare och till stor del även blötare

Medeltemperaturen i februari har förändrats mycket från den förutvarande referensperioden 1961–1990 till den nuvarande 1991–2020, men förändringen är inte fullt lika stor som i januari.

Precis som i januari är det främst i väster som nederbördsmängderna ökat i februari, och mest i västra Götaland och i delar av fjällkedjan. Däremot är det torrare nu än tidigare i delar av sydöstra Norrland, främst då vid kusten. Tillsammans med temperaturökningen ger det en större andel regn nu än tidigare i söder. Samtidigt i snitt ökat snödjup i de delar av landet där nederbörden, trots mildare vintrar, fortsatt faller som snö.